Statsministerns upplysning om regeringens strukturpolitiska program

Ärade talman,

Finland genomgår nu en genomgripande strukturförändring. Denna strukturförändring är delvis en följd av förändringar i omvärlden, men också av vad vi själva gjort eller låtit bli att göra. Om vi hade förberett oss på dessa utmaningar i tid, skulle förändringen nu inte vara så här kraftig. Motsvarande utveckling har man kunnat se även i många andra länder i Europa.

Med åren har vi förlorat konkurrenskraft, vi har inte lyckats förnya kommun- och servicestrukturerna så att de motsvarar ett åldrande Finlands behov, och en del av våra företag har inte investerat tillräckligt i produktutveckling för att klara sig i konkurrensen på världsmarknaden.

En beskrivning av Finlands ekonomiska situation just nu ger en oförskönad bild av denna strukturförändring. Finlands BNP ligger på samma nivå som för sju år sedan. I år sker det en tillbakagång i landets ekonomi för andra året i rad.

Industrins andel av Finlands ekonomi har krympt med en tredjedel sedan år 2000. På tio år har vi förlorat 100 000 arbetsplatser inom industrin. Nya, ersättande arbetsplatser har inte uppstått inom andra sektorer i samma takt.

Skogsindustrins andel av vår ekonomi har krympt från sex procent till två procent från år 2000. För el- och elektronikindustrin har nedgången varit ännu snabbare. Medan dess andel av Finlands ekonomi ännu år 2000 var 6,4 procent är den nu endast 1,3 procent. Försäljningen av Nokias mobiltelefonenhet som offentliggjordes i går är en symbol för denna förändring.

Finlands export har inte ännu nått upp till samma nivå som före finanskrisen 2007. Inom Euroområdet är det bara Greklands export som utvecklats sämre. Finlands export är till sin struktur enkel, och speciellt exporten av produkter med hög förädlingsgrad baseras i huvudsak på några få företag.

I Finland har de nominella och reala enhetsarbetskostnaderna stigit klart snabbare än i våra konkurrentländer. Bytesrelationen för Finlands utrikeshandel har försvagats med över 10 procentenheter på tio år. Vi exporterar alltså allt mindre värdefulla produkter än vad vi importerar. Produkter och tjänster från finska företag har inte längre samma åtgång ute i världen som de en gång haft, och det syns på den försämrade bytesrelationen. Vi blir alltså inte rikare. De nya exportbranscherna och exportföretagen har inte räckt till för att ersätta förlusten inom andra branscher och företag.

Som en följd av den förlorade tillväxten i ekonomin har de offentliga utgifternas andel av Finlands totala ekonomi på sex år stigit från 47,4 procent till 56,6 procent. Staten tar i år lån på över 9 miljarder euro och kommunernas ekonomi belastas av ett strukturellt underskott på två miljarder. Detta trots att problemet med långsammare ekonomisk tillväxt och ökning av åldersrelaterade offentliga utgifter till följd av en åldrande befolkning bara har börjat.

Problemet är alltså att vi ständigt lever över våra tillgångar. Vi kan ganska bra förutse hur de offentliga inkomsterna och utgifterna kommer att utvecklas under de närmaste åren. Att den arbetsföra delen av befolkningen krymper innebär färre människor som arbetar, sämre ekonomisk tillväxt och sinande skatteintäkter. Samtidigt innebär den åldrande befolkningen ett ökat behov av offentlig service och offentliga transfereringar. Våra utgifter växer snabbare än våra inkomster. Det är vad det så kallade hållbarhetsunderskottet betyder. Denna utveckling slutar inte genom att bara vänta. Men det är möjligt att stoppa den. Vi har möjlighet att styra utvecklingen i en hållbar riktning, om vi bara vill. Och det vill vi.

Storleken på hållbarhetsunderskottet beräknas uppgå till ca 4,7 procent av bruttonationalprodukten, dvs. ca 9 miljarder euro. Det vore inte speciellt klokt att åtgärda hållbarhetsunderskottet endast genom budgetnedskärningar eller skattehöjningar, eftersom det skulle ha orimliga negativa konsekvenser. Det är smartare att genomföra strukturella reformer som stärker Finlands konkurrenskraft, ökar utbudet av arbetskraft, minskar den strukturella arbetslösheten, förbättrar produktiviteten i den privata sektorn och ökar kreativiteten i den offentliga sektorn för att förbättra dess produktivitet och resultat. Den finländska välfärden står vid ett vägskäl: klarar vi av att genomföra de strukturella reformer som krävs för att få välfärdssamhället på hållbar grund?

Ärade talman,

Å andra sidan måste man komma ihåg att Finlands strukturella konkurrenskraft fortfarande är tredje bäst i hela världen t.ex. enligt den undersökning som World Economic Forum publicerat i dag. Finland har ett utbildat folk och en jämställd samhällsmodell. T.ex. vår ekonomis och våra institutioners funktion, vårt hälsotillstånd, vår grundutbildning och vår innovativa verksamhet hör till de bästa i världen. Dessa är våra styrkor och på dem kan vi bygga en ny välfärd. Det handlar om hur vi ska få ut mer av våra starka sidor. Framtidens tillväxtbranscher kan t.ex. vara den traditionella industrin med nya produkter och nya, starkt växande branscher som cleantech och hälso- och sjukvårdsteknik.

Regeringens svar på Finlands enorma strukturella utmaningar och å andra sidan utbyggnaden av Finlands styrkor består av fyra pelare:

1) Åtgärder som stärker grunden för ekonomin, dvs. sysselsättningen, produktiviteten och den ekonomiska tillväxten.
2) Ett stärkande av den offentliga sektorns produktivitet och resultat.
3) En konjunkturpolitik som stärker sysselsättningen och tillväxten och som de strukturella reformerna skapar utrymme för.
4) Regeringens stöd för en löneuppgörelse som återställer konkurrenskraften och ökar arbetsplatserna.

1) Åtgärder som stärker grunden för ekonomin, dvs. sysselsättningen, produktiviteten och den ekonomiska tillväxten.

Ärade talman,

Regeringen har i det strukturpolitiska program som den kom överens om under budgetförhandlingarna gjort upp en lista med 33 punkter som innehåller åtgärder genom vilka sysselsättningen höjs, arbetskarriärerna förlängs och den privata sektorns produktivitet höjs.

Arbete är den röda tråden i dessa reformer och även i de strukturella reformer som regeringen tidigare dragit upp riktlinjerna för. Vi behöver mera arbete i Finland för att välfärdssamhället ska kunna finansieras. Om man tror på arbete, måste man också vara beredd att gå in för lösningar som ökar deltagandet i arbete.

Man måste förstå att utbud av arbetskraft inte betyder högre arbetslöshet. Det är snarare så att i länder där graden av deltagande är hög är också arbetslösheten lägre.

Regeringen har som mål att förlänga arbetskarriärerna med 1/2 år i början och 1½ år i slutet samt minska avbrott och undersysselsättning under arbetskarriären. Den strukturella arbetslösheten strävar man efter att minska med en procentenhet. Dessutom eftersträvar regeringen en höjning av ekonomins produktionspotential med 1½ procent. Genom dessa åtgärder är avsikten att täcka hälften av hållbarhetsunderskottet på ca 4,7 procent av BNP.

När det gäller förlängningen av arbetskarriärerna är den centralaste beslutshelheten den pensionsreform som träder i kraft 2017. Syftet med denna reform är att höja den genomsnittliga pensionsåldern till minst 62,4 år före 2025. Förhandlingarna om reformen avslutas senast hösten 2014 i enlighet med arbetsmarknadsorganisationernas avtal.

Sysselsättningsnivån höjs och arbetskarriärerna förlängs genom en omfattande åtgärdshelhet. Läropliktsåldern höjs, tillträdet till studier snabbas upp, studietiden förkortas och läroavtalsutbildningen görs till ett för både företag och unga mer attraktivt alternativ än för närvarande. Genom dessa åtgärder stärks även genomförandet av samhällsgarantin för unga.

Avbrott i arbetskarriären förkortas bl.a. genom att villkoren för alterneringsledighet skärps. Hemvårdsstödet delas lika mellan båda föräldrarna och den subjektiva rätten till dagvård begränsas till deltid när en förälder är hemma på grund av moderskaps-, faderskaps-, föräldra- eller vårdledighet eller får hemvårdsstöd, på ett sätt som beaktar sociala skäl. FM bedömer att ändringarna i hemvårdsstödet för in cirka 6 000 personer – i huvudsak kvinnor – i arbetslivet. Kvinnornas ställning i arbetslivet stärks även genom att utreda möjligheterna till en utjämning av kostnaderna för föräldraskap.

Regeringen har redan tidigare fattat beslut som förbättrar ställningen och valfriheten för barnfamiljer, bl.a. om införande av en flexibel vårdpenning och timbaserade dagvårdsavgifter.

Perioderna av arbetslöshet förkortas genom att socialskyddet utvecklas i en mera aktiverande riktning och genom att de sanktioner som följer på vägran att ta emot arbete och delta i aktiveringsåtgärder tillämpas på ett mera konsekvent sätt än för närvarande samt genom att skyldigheten att ta emot det arbete som erbjuds utvidgas till arbete på ett längre avstånd än nu.

Regeringen bereder även en åtgärdshelhet med vilken sysselsättningen bland de äldre förbättras genom främjande av möjligheterna att stanna kvar i arbetet och de arbetslösas möjlighet att återgå till arbetslivet förbättras.

En principiellt viktig ändring är de skyddade belopp som tas i bruk när det gäller bostadsbidraget och utkomstskyddet för arbetslösa. För bostadsbidragets del är det skyddade beloppet 400 euro, för utkomstskyddets del 300 euro. Detta innebär att en arbetslös i fortsättningen kan arbeta upp till gränsen för det skyddade beloppet utan att förlora sitt stöd. Denna anmärkningsvärda reform som undanröjer flitfällor visar hur regeringen prioriterar arbete och att det ska vara lönsamt att arbeta, även när det gäller socialskyddet. Reformen underlättar många arbetslösas situation och deras möjlighet till arbete.

Regeringen har förbundit sig till att fatta ytterligare beslut som ökar arbetstillfällena i Finland om den effekt som eftersträvas med de föreslagna åtgärderna inte uppnås.

Dessa avgöranden kompletterar regeringens redan tidigare antagna strukturella reformer för en ökning av arbetstillfällena. Regeringen har redan beslutat bl.a. om differentiering av utkomstskyddet för arbetslösa, höjning av åldersgränsen för den s.k. pensionsslussen, slopande av den förtida ålderspensionen, höjning av åldersgränsen för deltidspension, en samhällsgaranti för unga och lättnader i skatten på lön för dem som har de allra lägsta inkomsterna.

Genom den bostadspolitiska reform som regeringen avtalade om på våren strävar man till att öka bostadsbyggandet, vilket medför anmärkningsvärda effekter på lönsamheten för lågavlönat arbete och arbetskraftens rörlighet.

Ärade talman,

En ökning av den ekonomiska tillväxtpotentialen förutsätter förutom mera arbete även en förbättrad produktivitet.

Företagsstöden riktas till mer produktiva objekt och bestämmelser om bl.a. byggande lättas upp. De möjligheter som hänför sig till handeln med Ryssland utnyttjas bl.a. genom smidigare gränsövergångar, förbättrad tillgång och reformer gällande planläggning. De konkurrenshinder för handeln som gäller planläggning avvecklas så att resandeströmmarna i fortsättningen beaktas vid placeringen av enheterna. Detta borde locka flera investeringar till t.ex. östra Finland.

Genom att utnyttja IKT, förenkla besvärs- och tillståndsförfarandena och styra medlen från EU:s strukturfonder strävas till att snabba upp investeringarna och påskynda förnyandet av ekonomin.

Genom regeringens skattelösningar stärks förnyandet av ekonomin. Tyngdpunkten för beskattningen har flyttats från beskattning av att utföra och låta utföra arbete i riktning mot en med tanke på sysselsättningen mindre skadlig indirekt beskattning och med betoning på miljö och hälsa som utgångspunkt. Under den innevarande valperioden har det beslutats om en sänkning av samfundsskatten med sex procentenheter, dvs. över en miljard euro på årsnivå. Enligt undersökningar är samfundsskatten särskilt skadlig med tanke på produktivitetstillväxt och investeringar och med tanke på skattekonkurrens är den även en synnerligen utsatt skatt. Även enligt statens ekonomiska forskningscentrals utvärdering uppmuntrar regeringens reform av beskattningen av utdelningsinkomster till att göra mera effektiva investeringar än för närvarande.

Även t.ex. de tillväxtfonder som regeringen har grundat har en förbättrad produktivitet som mål och under sin verksamhetsperiod når de upp i miljardklass. I fonderna ingår förutom staten även arbetspensionsförsäkrarna och många enskilda placerare.

Företagens finansiering har även underlättats genom att bl.a. förstärka Finnveras risktagningsförmåga vid finansiering av den finländska exporten.

2) Ett stärkande av den offentliga sektorns produktivitet och resultat.

Ärade talman,

Enligt regeringens strukturpolitiska program är avsikten att täcka hälften av hållbarhetsunderskottet genom åtgärder som gäller den offentliga sektorn. Regeringen har satt som mål att kunna avveckla det strukturella underskottet på två miljarder euro i kommunernas ekonomi. Detta skulle minska hållbarhetsunderskottet med en procentenhet. Kommunernas ekonomiska svårigheter är inte enbart kommunernas problem, utan de är ett problem för dem som använder de finländska offentliga tjänsterna. Vi sitter alla i samma båt.

Kommunernas utgifter utgör nästan en tredjedel av de totala offentliga utgifterna och rent av två tredjedelar av den offentliga konsumtionen. Inom den kommunala sektorn arbetar cirka 460 000 personer, dvs. nästan 20 procent av alla sysselsatta inom hela samhällsekonomin. Under kommande år spelar den kommunala ekonomin en allt större roll.

Vi vet i vilken riktning vår egen hemkommun, och hela fältet av kommuner i Finland, är på väg. Befolkningen åldras, de åldersrelaterade utgifterna för tjänster ökar, antalet skattebetalare i förvärvsarbete minskar och skulden ökar. När staten redan nu tungt lever på skuld kan inte kommunernas problem lösas genom att öka statsandelarna.

Kommunernas underskott avvecklas genom att ett system för styrning av kommunernas ekonomi tas i bruk och som en del av det reformeras statsandelssystemet och basserviceprogramförfarandet effektiviseras. På detta sätt får man in den långsiktighet, bindande karaktär och styrningseffekt som behövs i den kommunala ekonomin. Justeringen av kostnadsfördelningen mellan kommunerna och staten blir ett årligen återkommande förfarande. Den sektion som inrättades i anslutning till delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning utvärderar tillförlitligheten av de kostnadsberäkningar som gäller de uppgifter och förpliktelser som staten påför kommunerna. Detta skapar ett fastare grepp om finansieringsfördelningen mellan kommunerna och staten.

Avvecklingen av den kommunala sektorns strukturella underskott – dvs. den kroniska skuldsättningen – förutsätter att kommunernas regelverk lättas upp. Regeringen gallrar bland kommunernas uppgifter och förpliktelser så att det är möjligt att uppnå en sammanlagd minskning på en miljard euro i kommunernas omkostnader på 2017 års nivå. Arbetsgruppen för utvärdering av kommunernas uppgifter behandlar åtgärdsprogrammet i september och den arbetsgrupp som bereder utvecklingen av styrningen av makroekonomin kompletterar och preciserar vid behov programmet. Arbetet ska vara utfört före utgången av november.

Det är klart att det inte kommer att vara lätt att gallra bland uppgifter och förpliktelser. Det är också sant att kommunerna inte kan klara av den mängd uppgifter som de har för närvarande och inte heller den strama regleringen. Ju stramare bindande normer som styr ordnandet av tjänsterna, desto mindre är de kommunala aktörernas möjligheter att utveckla nytt och att dämpa utgiftsökningen. Därför vill regeringen, genom att upplösa normer, ge lokala beslutsfattare större frihet och ansvar att ge uppslag, reformera och pröva sig fram. På detta sätt får vi hela kommunfältet att utveckla bättre förfaringssätt och får vi spridning för den bästa praxisen.

De ovannämnda åtgärderna är viktiga för att de kommunala tjänsternas produktivitet ska kunna förbättras på ett hållbart sätt. Förbättrad produktivitet och genomslagskraft är för den offentliga serviceproduktionen en nödvändig delfaktor när problemet med den offentliga ekonomins hållbarhet ska lösas. Om produktivitetstillväxten för den offentliga serviceproduktionen snabbades upp t.ex. med 0,5 procentenheter, skulle hållbarhetsunderskottet för hela offentliga ekonomin minska med 1,4 procentenheter.

Slutförandet av kommunreformen och reformen av servicestrukturen inom social- och hälsovården har en viktig roll vid förbättring av produktiviteten i kommunsektorn. Med hjälp av reformen ska det säkras att ansvarsfördelningen mellan kommunerna sinsemellan och mellan staten och kommunerna och de ekonomiska incitamenten för effektivering av verksamheten i kommunerna är tydliga, att de offentliga tjänsternas produktionskedjor är hela och att det inte förekommer osund deloptimering.

Genom att öka statsrådets befogenheter går det att säkra enhetlighet i de urbana regionernas samhällsstrukturer, utveckling av områdenas livsduglighet och en effektiv serviceorganisation.

I syfte att öka produktiviteten i servicesektorn inleder regeringen nu på hösten en brett förankrad beredning för att reformera social- och hälsovårdens nuvarande finansieringssystem som har flerkanalsdistribution. Målet för utredningen är att göra finansieringen klarare och avlägsna problemen med den samt att minska möjligheterna till deloptimering. Avsikten är att förbättra produktiviteten i hela systemet och säkra att finansieringen av tjänsterna är tillräcklig.

För att öka produktiviteten i serviceproduktionen eftersträvas det effektivare arbetsfördelning i serviceproduktionen genom att behörighetskraven för arbetstagarna luckras upp, utan att dock pruta på kvaliteten.

Beredningen av strukturella reformer

Ärade talman,

Den fortsatta beredningen av regeringens strukturpolitiska program utförs i grupper uppdelade i delområden som består av sektorministeriernas sakkunniga och som samordnas av finansministeriet hösten 2013. Regeringen följer upp hur beredningsarbetet fortgår i finanspolitiska ministerutskottet under hösten.

Regeringen förbereder sig för att besluta om det konkreta programmet och dess delområdesspecifika åtgärder och tidtabellen för dem före utgången av november. Samtidigt gör regeringen en bedömning om de föreslagna åtgärderna tillsammans är tillräckliga för att åtgärda hållbarhetsunderskottet.

Regeringen bedömer utifrån FM:s kalkyler huruvida de beslut som fattats är tillräckliga för att täcka hållbarhetsunderskottet. Om det behövs fler beslut så kommer regeringen att fatta dem.

3) En konjunkturpolitik som stärker sysselsättningen och tillväxten och som de strukturella reformerna skapar utrymme för.

Ärade talman,

Den tredje delen av regeringens ekonomiskpolitiska helhet är en finanspolitik som svarar mot konjunkturläget. Reformen av de ekonomiska strukturerna stärker hållbarheten för den finska ekonomin på medellång sikt, vilket ger svängrum för en stimulerande konjunkturpolitik som svarar mot konjunkturläget på kort sikt.

I budgetmanglingen har regeringen kommit överens om en tilläggsbudget på nästan 400 miljoner euro, genom vilken det görs offentliga investeringar med snabb verkan som i varje fall genomförs. Den sysselsättande effekten av åtgärderna i regeringens tilläggsbudget är enligt FM:s bedömning över 16 000 årsverken, när man beaktar de investeringar på grovt räknat 900 miljoner euro i Finavia som inleds i och med tilläggsbudgeten.

Även andra åtgärder som träder i kraft 2014 har snabb verkan på den ekonomiska situationen i Finland. Det är reparationsunderstöden för bostadsbyggande på 100 miljoner euro, lindringen av samfundsskatten på 870 miljoner euro, lindringen av beskattningen av löner för låginkomsttagare och höjningen av hushållsavdraget.

4) Regeringens stöd för en löneuppgörelse som återställer konkurrenskraften och ökar antalet arbetsplatser.

Den fjärde delen av regeringens ekonomiskpolitiska helhet är stödet till den samlande arbetsmarknadsuppgörelsen som ökar arbetsplatserna. Arbetsmarknadsorganisationerna kom på fredagen fram till ett flerårigt avtal, som ska stärka Finlands konkurrenskraft, öka alla löntagares köpkraft och ge Finland framförhållning.

Finansministeriet beräknar preliminärt att löneuppgörelsen skulle när den genomförs stärka sysselsättningen i Finland med nästan 20 000 personer på två år. Som en följd av den stärkta sysselsättningen skulle löntagarnas sammanlagda köpkraft vända uppåt år 2015. Enligt FM:s bedömning ska löneuppgörelsen även stärka statens finansiella ställning.

Regeringen har under våren försökt lägga grunden och delvis skapa förutsättningar för tillkomsten av en samlande arbetsmarknadsuppgörelse. Regeringen har framhållit att om det avtal som nåddes på fredagen blir tillräckligt täckande, stärker regeringen löntagarnas köpkraft genom att förhindra att beskattningen av lönerna blir stramare. Regeringen har på motsvarande sätt också förbundit sig till att stärka verksamhetsförutsättningarna för exportindustrin genom att halvera farledsavgifterna och temporärt slopa banskatten.

Till slut

Ärade talman,

Regeringen har fattat ett antal beslut, även svåra, som har ett övergripande mål: tryggandet av det finländska välfärdssamhället.

Det är inte ett självändamål att göra strukturella reformer, utan genom dem försöker man stärka den ekonomiska bärkraften och effektivera offentliga tjänster så att finansieringen av välfärdssamhället står på en säker grund.

Den röda tråden i regeringens strukturella reformer är arbetet. Regeringen vill med morot - och även med piska - sporra finländare i yrkesverksam ålder och arbetsföra finländare att utföra produktivt arbete mera än för närvarande. Alternativet till denna arbetslinje är en hård åtstramning av beskattningen, nedskärningar i tjänsterna och inkomstöverföringarna och skuldsättning av den offentliga sektorn.

Regeringen gör sitt allt för att stärka hållbarheten för ekonomin. Det ligger inte enbart i händerna på regeringen att reformera Finland. För detta arbete behöver vi bl.a. de kommunala beslutsfattarna, det finländska näringslivet, arbetstagarna och naturligtvis stöd från hela riksdagen. Med intresse ser jag fram emot att höra vad allt vi är överens om och vilka tilläggsframställningar oppositionspartierna gör för att anta vår gemensamma utmaning. Finland behöver nu ärlig debatt, eftersom de utmaningar Finland står inför inte kan lösas under denna valperiod. Det krävs en konstruktiv dialog för att åtgärda hållbarhetsunderskottet.