Statsminister Juha Sipilä vid riksdagens diskussion om meddelandet om det strategiska regeringsprogrammet 2.6.2015

(ändringar möjliga)

Ärade talman!

Den nya regeringen lämnar nu sitt program som ett meddelande till riksdagen på det sätt som grundlagen förutsätter. Regeringsprogrammet och dess bilagor innehåller allt det som de tre partierna gemensamt kommit överens om under regeringsförhandlingarna. Programmet är ett strategiskt förändringsprogram. På vedertaget sätt har allt inte skrivits in i programmet, utan många utvecklingsprojekt inom förvaltningsområdena fortsätter såsom tidigare.

Utöver det strategiska regeringsprogrammet gjorde vi ett exceptionellt detaljerat ekonomiskt program för hela regeringsperioden. Utan arbete och satsningar händer dock ingenting. Därför utarbetar vi dessutom åtgärder i anslutning till regeringsprogrammets spetsprojekt som ska ingå i handlingsplanen och de kommer att föras till riksdagen senare i höst.

När reformerna för en lång tid glöms bort, blir man tvungen att ta till nedskärningar. Nu måste vi spara samtidigt som vi genomför stora reformer. Finland har bara två alternativ. Antingen genomför vi reformerna själva eller också låter vi någon annan göra det. Den europeiska ekonomins underbarn har blivit ett land som hotas av förfarandet vid alltför stora underskott och av att hamna under budgetövervakning från Bryssel. Vi vill behålla våra egna ärenden i egna händer och fatta nödvändiga beslut själva.

Vår nationalprodukt är ungefär på samma nivå som för åtta år sedan, eller för att använda politisk tideräkning, för två valperioder sedan. Utgifterna för den offentliga ekonomin har emellertid ända tills helt nyligen ökat i samma takt som under åren av stark ekonomisk tillväxt i början av årtusendet. Skillnaden mellan inkomster och utgifter har täckts med skuldsättning.

Vi kan inte fortsätta på denna väg. Om stimulering genom skuldsättning verkligen skulle hjälpa borde Finlands ekonomi nu vara alldeles utmärkt. Under flera år i följd har vi tagit sju eller åtta miljarder euro ny skuld för löpande utgifter per år. Ändå är arbetslösheten hög och den ekonomiska tillväxten har dalat. Exporten drar inte. Vår konkurrenskraft har försämrats med 10-15 procent jämfört med de länder som är våra största konkurrenter.

Det är inte enbart politikerna som bestämmer om ekonomins utveckling. Även i bästa fall kan regeringar endast skapa förutsättningar för arbete och företagande. I värsta fall kan den offentliga makten genom sina åtgärder dämpa den ekonomiska aktiviteten. Detta har tyvärr hänt även hos oss under årens lopp. Vi har förlorat vår smidighet till följd av överdriven reglering och samhällsstyrning. Samhället bör snarare byggas på förtroende än på reglering och övervakning.

Vi inleder reformarbetet utifrån regeringsprogrammet och våra arbetsmetoder. Strategiskt ledarskap tillämpas redan på nästan alla andra livsområden, och nu var det hög tid att införa det även i politiken.

Strategin utgår från det mål som vi strävar efter under följande tio år. Denna vision har preciserats till fem olika mål, som målen för regeringsperioden baserar sig på. Slutligen har vi definierat spetsprojekt som ska säkerställa att målen uppnås.

Det första kapitlet i regeringsprogrammet beskriver vårt gemensamma mål för Finland om tio år. Vi vill bygga en bro över de svårigheter som väntar oss, så att vi kan vara en hel nation. Vårt mål är att Finland 2025 ska vara ett land som förnyar sig och som bryr sig och som är tryggt, där var och en av oss kan känna sig viktig. Ett samhälle där det råder ömsesidigt förtroende.

Vi har valt de fem viktigaste målen för att nå denna gemensamma vision. Dessa fem mål är:

• att stärka sysselsättningen och konkurrenskraften
• reformer inom kompetens och utbildning
• att främja hälsa och välfärd
• att påskynda bioekonomi och ren energi
• och som femte mål, att förnya våra handlingssätt när det gäller att utnyttja digitalisering, genom försöksverksamhet och avveckling av normer.

För dessa fem sektorer har det fastställts mål för regeringsperioden och för dem definieras indikatorer. Slutligen har vi enats om sammanlagt 26 spetsprojekt, som genomförs under regeringsperioden.

Jag nämner några exempel från alla fem sektorer:

Vi förnyar arbetskraftsförvaltningen så att den i högre grad stöder sysselsättningen.

Vi åtgärdar bidragsfällor som utgör hinder för att ta emot arbete och sänker den strukturella arbetslösheten.

Vi ökar bostadsbyggandet.

Vi främjar skapandet av nya lärandemiljöer och tar in digitalt material i grundskolorna.

Vi gör projektet Skolan i rörelse riksomfattande så att man rör på sig en timme om dagen i grundskolorna.

Vi genomför en reform inom yrkesutbildning på andra stadiet och utvecklar ungdomsgarantin i riktning mot en kollektiv garanti.

Vi utvecklar hemvården för äldre och stärker närståendevården.

Vi genomför ett program för utveckling av barn- och familjetjänster.

Vi främjar övergången till kolfri, ren och förnybar energi på ett kostnadseffektivt sätt. Vi slopar användningen av kol i energiproduktionen och halverar den inhemska användningen av importerad olja under 2020-talet.

Vi inleder ett gemensamt talkoarbete när det gäller normer genom att göra författningarna smidigare.

Offentliga tjänster digitaliseras. Styrningen förbättras och vi inför en försökskultur.

Vi genomför betydande strukturella reformer.

Pensionsreformen genomförs genom en trepartsberedning i enlighet med det avtal som ingicks under förra valperioden.

Vi genomför social- och hälsovårdsreformen genom att fortsätta där vi för ett par månader sedan stannade. Av de alternativ som riksdagens grundlagsutskott erbjöd valde vi en reform som utgår från självstyrelseområden som är större än en kommun. För att demokratin ska tryggas leds social- och hälsovårdsområdena av fullmäktige som utses genom val. Vi har också definierat riktlinjerna för finansieringen av reformen och en parlamentarisk uppföljningsgrupp tillsätts för hela projektet.

Kommunernas utgifter minskas med en miljard euro genom att gallra bland de lagstadgade uppgifterna och de förpliktelser som styr verkställandet av dessa uppgifter. Detta kräver en reform av de principer för hela den regleringspolitik som styr kommunerna.

Ärade herr talman,

Jag är övertygad om att ovannämnda strategiska riktlinjer, liksom målbilden 2025, skulle kunna godkännas med bred majoritet i denna sal. Däremot kommer de ekonomiska besluten i regeringsprogrammet säkert att ge upphov till debatt.

Regeringen utgår från att Finland senast år 2021 ska ha slutat leva på kredit. Dessutom måste vi ta fram lösningar för hur vi ska täcka hållbarhetsgapet på sammanlagt tio miljarder euro i de offentliga finanserna.

Vi har delat upp detta företag i grovt taget två delar. En del av beloppet ska täckas genom inbesparingar och resten genom de strukturella reformer som jag hänvisade till.

Vi har beslutat om en inbesparing på sammanlagt fyra miljarder euro i de offentliga finanserna under denna valperiod. För dessa sparåtgärder redogörs det mycket detaljerat i bilagan till regeringsprogrammet.

Vi tillstår öppet att dessa inbesparingar i de offentliga finanserna drabbar många befolkningsgrupper hårt. Vi försöker genomföra dem på ett så rättvist sätt som möjligt. Vi har så långt det är möjligt riktat inbesparingarna på väggar och strukturer, i stället för på inkomstöverföringar och på tjänster som människorna behöver.

Vi rör inte nivån på barnbidragen. I garantipensionerna föreslår vi rentav en liten höjning. Vi satsar 75 miljoner euro på att närståendevårdarna ska ha förutsättningar att orka i sitt arbete.

Sparbesluten äventyrar inte välfärdssamhället. Att inte spara skulle däremot göra det redan inom några år.

Vår beskattning är rekordstram. Vår konkurrenskraft klarar inte av någon ytterligare höjning av skattegraden, och därför kan vi inte skärpa skattegraden. Samtidigt kan vi inte gärna sänka skattegraden i detta läge. Vi behåller solidaritetsskatten för höginkomsttagare, men lindrar beskattningen för låg- och medelinkomsttagare. Genom att stärka skatteunderlaget skapar vi incitament också för företagande och risktagning.

Skärpta skatter hjälper inte Finland på rätt köl, och det gör inte heller sparåtgärder. Därför föreslår vi därutöver en tillväxtsatsning på sammanlagt 1,6 miljarder euro för att minska det eftersatta underhållet och genomföra de strategiska mål för regeringsperioden som nämns ovan.  Av detta belopp ska 600 miljoner euro användas för att minska det eftersatta underhållet i trafiknätet. Satsningarna finansieras med förmögenhetsinkomster. Dessutom kommer vi att utnyttja EU:s fond för strategiska investeringar och Europeiska investeringsbankens instrument. Även om vi är tvungna att tumma på anslagen till Tekes kommer vi att underlätta finansieringen av tillväxt i företag genom att förbättra tillgången till finansiering i form av eget kapital.

För att Finland ska få ett nytt uppsving krävs det djärva beslut och ett brett samarbete. Därför föreslår vi ett samhällsfördrag som sänker enhetsarbetskostnaderna med minst fem procent. I fördraget ingår också åtgärder för att förbättra de anställdas omställningsskydd och en utbildningsmodell i anslutning till detta. Vi kommer att diskutera denna helhet med arbetsmarknadsparterna, och regeringen kommer att ge ett förslag om detta före utgången av juli månad. Vi förväntar oss svar av arbetslivsparterna senast den 21 augusti 2015. Om, och förhoppningsvis när, arbetsmarknadsorganisationerna ger sitt bifall har de tid till mars 2017 att få in dessa lösningar i arbetskollektivavtalen. Regeringen är redo att stödja samhällsfördraget och löneuppgörelserna genom betydande inkomstskattelättnader. Dessa lösningar måste tillsammans stärka balansen i de offentliga finanserna med ett belopp som utgör minst en halv procent i förhållande till den totala produktionen.

Vi har också öppet redogjort för alternativet till samhällsfördraget. I det fallet krävs det utgiftsnedskärningar och skattehöjningar till ett belopp av sammanlagt en och en halv miljard euro för att få de offentliga finanserna i balans.

Detta är varken hot eller utpressning, utan öppenhet. Denna regering varken undandrar sig sitt ansvar eller bygger sitt program på drömmar i stället för på verklighet. Den bär sitt ansvar oberoende av alternativ.

Vi vädjar till alla intressegrupper med hänvisning till vårt gemensamma intresse. Ju fler vi är i talkoarbetet desto mindre blir bördan på varje enskild part. Jag ser inga utsikter för att förslag till ett samhällsfördrag lämnas i slutet av juli så länge det inte bland samhällets elit finns ett helhjärtat engagemang för den rimlighet som också republikens president har efterlyst.

Ärade talman!

Till slut vill jag säga några ord om det som i regeringsprogrammet har skrivits in om utrikes- och försvarspolitiken. På dessa områden råder brett nationellt samförstånd.

Framför allt till följd av krisen i Ukraina har säkerhetsläget i Europa och Östersjöregionen försämrats. Vi svarar på denna utveckling genom att bedriva en aktiv utrikespolitik, genom att stärka vårt lands försvarsförmåga och inre säkerhet och genom att intensifiera det internationella säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet.

Medlemskapet i Europeiska unionen är ett politiskt val som knyter Finland till den västerländska värdegemenskapen. Fokus inom vår EU-politik ligger på främjande av ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Unionen bör skapa förutsättningar för att Europa ska bli en föregångare inom miljöteknik samt bio- och kretsloppsekonomi.

Europeiska unionen bör koncentrera sig på de mest väsentliga frågorna, och det är inte nödvändigt att fördjupa integrationen inom alla politikområden. Regeringen bedömer all EU-reglering med tanke på dess konsekvenser för den ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften och sysselsättningen, och förväntar sig motsvarande praxis också av EU:s institutioner. Finland eftersträvar mindre, men bättre och lättare reglering.

Ärade talman!

De närmaste fyra åren kommer att vara svåra. Nu är vår sista chans att få in Finland på en ny kurs. Vi kommer att klara av det. Var och en av oss måste nu bli en förnyare.