FI SV EN

Statsminister Juha Sipilä vid seminariet Finlands väg till självständighet

Statsrådets kommunikationsavdelning 7.11.2017 9.12 | Publicerad på svenska 7.11.2017 kl. 10.07
Tal
Statsminister Juha Sipilä vid seminariet Finlands väg till självständighet

(med reservation för ändringar)

Ärade åhörare!
Bästa seminariedeltagare!

Den tid som var utsatt för förslag till projekt i programmet för det självständiga Finlands hundraårsjubileum löpte ut för en vecka sedan. Förslagen från alla de intresserade resulterade i hela 5 000 olika projekt. Programutbudet är mycket omfattande och varierande. Enligt en enkätundersökning hade över en halv miljon personer deltagit i planeringen av jubileumsårets evenemang redan i augusti.

Jubileumsåret för Finlands självständighet håller på att nå sitt viktigaste mål. Vi har gjort det tillsammans, såsom jubileumsårets devis lyder. Det civila samhället i Finland har visat sina krafter. Idrottsföreningar, kulturorganisationer, företrädare för vetenskap, företag, arbetsmarknadsorganisationer – ett flertal olika aktörer har deltagit i skapandet av jubileumsårets program.

I dag leder vårt lands främsta historieforskare oss tillbaka till de tider och händelser som resulterade i den statliga självständigheten.

Just nu ligger det rätt i tiden att tydligare synliggöra historien. När man tittar i kalendern skulle nästan varje dag ge upphov till en intressant artikel om vad som hände för exakt hundra år sedan.

Just i dag är det exakt hundra år sedan nyheten om maktskiftet i S:t Petersburg nådde Finland. Bolsjevikerna ledda av Vladimir Lenin hade tagit över makten. Den provisoriska regeringens chef Aleksandr Kerenskij hade flytt och andra regeringsmedlemmar hade gripits. De personer som med fullmakt av den finska lantdagen hade rest till S:t Petersburg konstaterade att den regering med vilken de skulle förhandla om Finlands ställning inte längre fanns. Sålunda bröts statsgemenskapen mellan Finland och Ryssland, och därför har vi samlats här i dag.

Lantdagen i Finland hade utsetts genom val i oktober och nyligen inlett sitt arbete, som präglades av stridigheter. De samhälleliga konflikterna hade tillspetsats och landet hotades av livsmedelsbrist.

I dag får vi höra en beskrivning av det som hände för hundra år sedan. Man bör emellertid komma ihåg att förutsättningarna för vårt lands självständighet byggdes upp under en längre tid, i över hundra år. Finlands öden var på ett avgörande sätt beroende av vändningarna i den europeiska politiken, så som Risto Volanen, doktor i samhällsvetenskaper, påvisar i sin färska bok ”Suomen synty ja kuohuva Eurooppa”.

Ett kritiskt brytningsskede var 1809, då Finland anslöts till Ryssland. Storfurstendömet Finland blev autonomt, och i autonomins hägn kunde nationella institutioner utvecklas.

Utöver detta behövdes också en nationell väckelse. Under hundra års tid utkristalliserades så småningom en idé om att finska kunde vara mer än modersmålet för ett litet folk här under polstjärnan. Väckelserörelser, ungdomsföreningar, kooperationsrörelsen, arbetarrörelsen, industrins grundare – alla byggde de upp förutsättningar för att Finland skulle kunna ta tillfället i akt hösten 1917.

I denna byggnad finns det skäl att framhäva betydelsen av statliga institutioner. År 1917 hade landet redan tio års erfarenhet av en demokratiskt vald lantdags arbete. Det hade utvecklats en partistruktur där alla befolkningsgrupper kunde göra sin röst hörd.

En annan viktig statlig institution var den inhemska regeringen eller senaten, som går tillbaka till 1809. 

Båda dessa institutioner spelade en viktig roll i att Finland blev självständigt. Lantdagen fastslog officiellt att statsgemenskapen hade brutits och tog över den högsta makten den 15 november 1917. I slutet av november tillsatte lantdagen efter omröstning en senat under ledning av P.E. Svinhufvud. Senaten fick i uppgift att genomdriva full självständighet för Finland.

Svinhufvud läste den 4 december upp självständighetsförklaringen för lantdagen. Den 6 december godkände lantdagen senatens åtgärder och sitt självständighetsförslag, där Santeri Alkio var den första i lantdagen att underteckna klämmen. Den dagen blev Finlands självständighetsdag.

Ärade åhörare!

År 1917 i Finlands historia följdes av de betydande åren 1918 och 1919. År 1918 utbröt ett grymt inbördeskrig i vårt land, som just hade blivit självständigt. Knappt ett år efter inbördeskrigets slut, år 1919, förrättades det åter demokratiska riksdagsval i landet. Finland fick en republikansk regeringsform och man började bygga upp landet som parlamentarisk demokrati.

Nu när hundra år har förflutit sedan denna period på tre år kan vi förhålla oss till den på ett sansat sätt och se den i sitt sammanhang. Vår uppgift är att försöka förstå denna tid och dess aktörer med utgångspunkt i de förutsättningar de hade.

Finlands väg till självständighet var svår och kantad av motgångar, men till slut ledde den fram. Det kan vi vara tacksamma över i dag – tillsammans.

Jag önskar er alla ett gott jubileumsår för Finlands självständighet!