Statsminister Juha Sipiläs tal i Yle den 16 september 2015

God kväll!

​Läget i Finland är exceptionellt allvarligt. Därför ser jag det som min skyldighet att använda också nya kommunikationssätt och närma mig er direkt. Jag tackar Rundradion för denna möjlighet.

Den ekonomiska tillväxten i Finland hör till de lägsta i Europa och ekonomin har försvagats redan länge.

Arbetslösheten i Finland ökar snabbare än i något annat europeiskt land.

Finländskt arbete och finländsk produktion har förlorat sin konkurrenskraft.

Vår skuldsättning är i genomsnitt snabbare än i de andra EU-länderna.

Statens och kommunernas utgifter är klart större än inkomsterna.

Vår sysselsättningsgrad är långt från våra konkurrentländers. Med Sveriges sysselsättningsgrad skulle vår ekonomi redan vara i skick.

Flyktingläget i Europa blir snabbt allt spändare och världen är instabil.

Jag börjar med flyktingsituationen, men annars koncentrerar jag mig på ekonomins kärva bild och behovet av reformer.

Flyktingströmmen till Europa har försnabbats under sommaren. Miljoner människor är i rörelse. Människor flyr undan krig, hunger och fattigdom. Vid människosmuggling rör sig ofta illegala pengar till ett värde av flera miljarder euro. Det är därför som de starkaste i familjen är de första som ger sig av längs farliga vägar för att söka ett tryggt hem för resten av familjen. Det internationella samfundet har varit alltför svagt i att ingripa i flyktingströmmarnas orsaker, för att inte tala om att få ett slut på människosmugglingen.

Till Finland väntas 15 000–30 000 asylsökande i år. Det är en utmaning utan like för vårt samhälle. Vi måste kunna hitta medmänskligheten i oss trots det svåra ekonomiska läget. Vårt system behöver resurser för en snabb behandling av asylansökningarna, snabba handlingar när det gäller att återsända dem som fått avslag på sin ansökan och en ordentlig integrering av dem som beviljats asyl.

De asylsökande som fått uppehållstillstånd måste kunna känna sig trygga och välkomna i Finland. Finland bär sitt internationella ansvar för flyktingströmmen och regeringen står i kontinuerlig beredskap och är aktiv även på EU-nivå.

Om du känner att du själv vill göra något mera för detta, ta kontakt till exempel med Finlands Röda Kors. Många av er har också redan handlat – tack för det.

Bästa åhörare,

Finska staten har under sju år – dag och natt – skuldsatt sig nästan

en miljon euro per timme.

Så kan det inte fortsätta. Pengarna tar slut.

Nu är det hög tid att fundera vart vi är på väg. Vi kommer inte undan fakta.

Den internationella ekonomin har vuxit de senaste åren, men vi har inte omfattats av tillväxten. Och kommer inte heller att omfattas, om vi inte på allvar vill och handlar enligt detta faktum.

De svåra besluten är inte över efter dessa veckor. De närmaste åren kommer att vara svåra. Vi är tvungna att fatta en serie tunga beslut, genom vilka finansieringen av vårt samhälle fås tillbaka på en hållbar grund.

Jag förstår att förändringen är svår. En del motsätter sig besparingarna, en del reformerna och en del de aktuella konkurrenskraftsförbättringarna, det vill säga förbättringarna av lönsamheten av finländskt arbete. Alla ansvarsfulla finländare vill ändå få ett slut på skuldsättningen. I stället för att skylla på varandra måste vi nu hitta en ny anda av att göra reformer.

Det finns ingen bottenlös penningkista. Välfärd är något som förtjänas genom flit, kunnighet och hårt arbete. Vi måste se till att så många finländare som möjligt har arbete, för att de ska kunna bygga vårt samhälle.

Enligt grundlagen är det regeringens skyldighet att främja sysselsättningen och trygga basservicen. Det är det vi håller på med nu, och vi behöver ert stöd för detta.

Vi sparar för att pengarna riskerar att ta slut. Vi genomför de stora strukturella reformerna för att trygga basservicen. Vi förnyar arbetsmarknaden, eftersom vi då kan komma tillbaka upp till samma nivå som våra konkurrentländer, Tyskland, Sverige och Danmark, på den internationella marknaden.

Vi satsar på spetsprojekt eftersom förändring också kräver investeringar. Vi avvecklar i betydande utsträckning normer och byråkrati för att få hjulen att snurra igen. Tillsammans lyfter dessa åtgärder oss ur den svacka som vi har hamnat i.

Bästa åhörare,

Jag är medveten om att statens nedskärningar drabbar flera människor hårt. Om vi inte genomför dem står vi om några år inför ännu svårare beslut. Jag vill bära mitt ansvar och fatta de nödvändiga besluten för att vända riktningen. För att citera republikens president: detta kan vi inte lämna ogjort. Vi kan inte överföra notan för dagens välfärd på kommande generationer.

Det är viktigt att vi förstår att man i de länder som råkat i svårigheter, såsom Irland och Portugal, har gjort mycket stängare beslut än de som vi nu föreslår i Finland. Både i Irland och Portugal sänktes lönerna inom den offentliga sektorn med cirka 15 procent. I Irland sänktes utkomstskyddet för arbetslösa med 40 procent. Man skar ned i de offentliga utgifterna betydligt mer än nu i Finland.

Ju sämre staten sköter sina affärer, desto svårare blir besluten för att åtgärda situationen. Vi var bland de främsta att ge goda råd till grekerna. Låt oss nu själv ta råden i bruk. Vi får inte låta situationen bli så dålig att det är andra som fattar våra beslut.

Bästa åhörare,

Under förhandlingarna om samhällsfördraget lade jag märke till att arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna har glidit för långt från varandra i Finland. Utifrån mina egna erfarenheter funderar den tyska arbetsgivaren i första hand på hur arbetet också i fortsättningen ska kunna utföras i hemlandet, och på motsvarande sätt kommer arbetstagarna i Tyskland självmant i en svår situation emot arbetsgivaren. Vi behöver mer av samma anda i Finland.

Vårt mål är att finländska företag ska investera i Finland och anställa nya arbetstagare i Finland.

Vårt mål är att utländska företag ska investera i Finland, överföra och starta produktion i Finland och sysselsätta i Finland.

Av företag och företagsledare väntar vi oss ledarskap och skicklighet, och ytterligare lite mer fosterländskhet.

Finland har befunnit sig i motsvarande situation även tidigare. Efter kriget industrialiserades landet och tog sig ur fattigdomen med hjälp av en aldrig tidigare skådad flit och ihärdighet och med gemensamma ansträngningar. Detta var möjligt, framför allt för att det fanns vilja att gå vidare. Finland vågade fatta modiga beslut. Det måste vi göra även i dag och inom de närmaste åren.

Finland kan inte fås på fötter endast genom besparingar eller skärpta skatter. Det här landet behöver fler arbetsplatser. För att sådana ska kunna skapas har regeringen beslutat om åtgärder som ska förbättra det finländska arbetets konkurrenskraft.

De arbetslivsåtgärder som regeringen meddelade förra veckan har kritiserats häftigt. Även om omställningsskyddet vid uppsägningar förbättras väsentligt och kostnaderna för föräldraledighet jämnas ut för att underlätta situationen inom kvinnodominerade branscher, förstår jag mycket väl att man upplever förvirring. Till en demokrati hör även rätten till åsiktsyttringar och lagliga strejker.

De som står utanför arbetslivet, studerande, pensionärer och arbetslösa, bär redan sin del av bördan genom de sparbeslut som fattats. Också de som utför arbete måste bidra med en insats med tanke på de arbetslösa.

Många har föreslagit intern devalvering som en metod. Då skulle alla finländare ha stått för kostnaderna i och med att man hade tvingats höja mervärdesskatten med flera procentenheter. Mervärdesskatten är en plattskatt som belastar människornas ekonomi på ett förrädiskt sätt. En intern devalvering är dessutom ett tillfälligt knep, inte en bestående förändring.

Man har frågat mig varför regeringen vidtog så här exceptionella åtgärder.

Jag gjorde två misslyckade försök med att få till stånd ett samhällsfördrag. Jag gjorde mitt bästa, och det var en stor besvikelse att förhandlingarna strandade. Den sista kvällen lämnade jag också ett förslag till kompromiss. Jag var verkligen förvånad över att alla inte tog chansen då heller. Vid det laget stod det klart för mig att det inte finns någon verklig beredskap för ett gemensamt avtal.

Finland har inte råd att invänta ett tredje försök som eventuellt skulle kunna lyckas. Det var därför regeringens ansvar och skyldighet att själv börja fatta beslut.

Man har också frågat mig varför regeringen ingrep i avtalsfriheten.

Vi tillgriper de medel som står till regeringens och riksdagens förfogande. Lagstiftningsmedel är lite grövre tillvägagångssätt än en situation där vi hade nått en överenskommelse om metoderna tillsammans med arbetsmarknadsorganisationerna. Det hjälper inte att ändra lagen, om något annat kan avtalas i kollektivavtalen.

Jag har också fått frågan på vilket sätt konkurrenskraften förbättras av att vi skär ned söndagsersättningen för sjukskötare eller poliser.

Jag medger att jag vakade länge med denna fråga innan beslutet fattades. En sänkning av söndagsersättningen minskar de offentliga utgifterna i betydande grad och möjliggör för sin del en sänkning av arbetsgivares socialskyddsavgift.

Ett alternativ till söndagsersättningen vore t.ex. att förlänga den dagliga arbetstiden för alla med knappa tre minuter eller att dra av en liten del av semesterpenningen. Detta kunde ha överenskommits i samband med förhandlingarna om ett samhällsfördrag. De här frågorna är kollektivavtalsfrågor. Regeringen har inte beslutanderätt i det fallet.

Jag vädjar än en gång till arbetsmarknadens parter. Sök i kollektivavtalen efter lättare metoder som kan ersätta de metoder som upplevs som krångliga, t.ex. söndagstillägget. Det återstår ännu några dagar innan riksdagen börjar behandla de åtgärder som regeringen lagt fram. Hela det paket som regeringen lagt fram skulle kunna ersättas med att den dagliga arbetstiden förlängs med tjugo minuter eller med att man avstår från semesterpenningen.

Jag vill framhålla att detaljerna i paketet inte utgör en prestigefråga för regeringen, men vi kan inte ge avkall på målet. Arbetet och sysselsättningen i Finland måste snabbt bli lönsamma igen.

Det här är ett viktigt budskap till företagen och företagarna: de kan lita på att Finland är ett land där man kan grunda företag och skapa arbetsplatser.

Har regeringen mandat eller fullmakt att förnya Finland?

Vi har väljarnas fullmakt. Det går inte längre att ha inställningen "vänta, låt oss se, ta lån". Nu måste vi verkligen genomföra en förändring och inte tänka på stilpoäng. Också en del av oppositionen stöder reformerna.

För min egen del lovar jag att i allt arbete jag utför sträva efter att genomföra reformerna så rättvist och jämlikt som möjligt. Detaljerad lagstiftning som hänför sig till arbetslivspaketet bereds på sedvanligt sätt så att också parterna i arbetslivet hörs.

Vad är det jag egentligen tror och tänker?

Jag vet att det nu är allra sista stunden att få Finland på fötter. Finland är i en brytningspunkt. Visionen i regeringsprogrammet lyder "det allmänna fattar tillsammans med finländarna även svåra beslut för att trygga den framtida välfärden. En öppen och positiv attityd till varandra och omvärlden gör Finland till ett enastående, bra land." Det är mitt enda mål – regeringens hela verksamhet är inriktad på detta. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om vi i detta läge lämnade saker ogjorda och gav upp.

Mycket kommer i fortsättningen att göras med mindre pengar än tidigare. Anpassningen kräver kreativitet, vilja till förnyelse och kompromisslöst arbete för de gemensamma målen.

Bästa åhörare,

Vi finländare har ett speciellt förhållande till naturen, vi tar ivrigt i bruk ny teknik, vi hör till världstoppen när det gäller praktisk problemlösning. Vi är ett lite konstigt folk – vi föredrar att agera i stället för att prata oväsentligheter. Ett finländskt handslag betyder mer än ett hundrasidigt juridiskt avtal. Det här är starka sidor som kan utgöra grund för det nya.

Regeringen befinner sig i denna allvarliga sits – enig och bestämd.

Det är dags för sisu och en anda där vi arbetar tillsammans och bryr oss. Om det är något som är säkert så är det att vi kommer att klara också det här.