FI SV

EU:s befogenheter

Medlemsstaterna har gett Europeiska unionen vissa uppgifter och samtidigt överfört behörighet till unionen. För att sköta dessa uppgifter har medlemsstaterna skapat EU:s institutioner, dvs. Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska centralbanken och revisionsrätten. Institutionernas befogenheter bestäms i grundfördraget.

Inom EU har beslut som fattas med stöd av denna behörighet direkt verkan i medlemsstaterna och i fråga om myndigheternas samt medborgarnas och företagens rättsliga ställning. I regel inhämtas inte de nationella parlamentens godkännande av besluten.
EU:s institutioner och andra organ - Officiell EU-webbplats

Bestämmelserna finns i grundfördragen

Grundfördragen anger unionens befogenheter och bestämmer hur dessa ska tillämpas. I allmänhet definierar fördragen politikområden och mål (t.ex. åtgärder för att öka trafiksäkerheten), befintliga lagstiftningsformer (förordning, direktiv, beslut) och institutionernas deltagande i beslutsprocessen (t.ex. iakttagandet av ordinarie lagstiftningsförfarande).

Medlemsstaterna kan genom gemensamma förhandlingar (regeringskonferenser) och genom ratificeringar som gjorts av de nationella parlamenten fatta beslut om att ändra grundfördragen.

Genom Lissabonfördraget ändrades fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). De ändringar som Lissabonfördraget förde med sig finns i en konsoliderad version av fördragen.

Medlemsstaterna fattar beslut om befogenheterna

När befogenheter överförs på EU begränsas samtidigt medlemsländernas egna statsorgans maktutövning. Medlemskapet innebär sålunda inte bara nya folkrättsliga förpliktelser för medlemsstaterna, utan att vissa av de nationella statsorganens maktbefogenheter överförs på unionens institutioner. Befogenhetsöverföringen sträcker sig på olika nivåer till lagstiftnings- och budgetmakten samt till rätten att ingå avtal och till jurisdiktionen.

Medlemsstaterna beslutar om befogenhetsöverföringen och är i enlighet med EU:s legalitetsprincip också själva bundna av besluten. Befogenheterna kan utövas på något annat sätt eller återföras till medlemsstaten endast genom samma förfarande som när befogenheterna överfördes, dvs. genom ändring av grundfördragen. Genom Lissabonfördraget stärks principen om unionens befogenhetsfördelning.

Proportionalitets- och subsidiaritetsprincipen

När unionen utövar sina befogenheter är det viktigt att proportionalitetsprincipen följs, dvs. att åtgärder inte ska gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. En annan central princip är subsidiaritetsprincipen eller närhetsprincipen, dvs. att besluten fattas så nära medborgarna som möjligt.

Att medlemsstaterna är bundna av de EU-rättsakter som godkänts genom majoritetsbeslut och att dessa rättsakter har direkt verkan inom medlemsstaternas territorium kan ses som en betydande begränsning av medlemsstaternas suveränitet. I Lissabonfördraget föreskrivs särskilt om övervakningen av subsidiaritetsprincipen. Om ett nationellt parlament anser att kommissionens lagstiftningsförslag strider mot subsidiaritetsprincipen kan det inom viss tid anmärka på kommissionens verksamhet.
EU-fördragen - Officiell EU-webbplats