Hyppää sisältöön
Media
Valtioneuvoston kanslia etusivu

Utrikesminister Haavisto: Det internationella samarbetets genomslagskraft hänger nu på oss

utrikesministeriet
Utgivningsdatum 16.4.2020 15.20 | Publicerad på svenska 4.5.2020 kl. 9.10
Kolumn
Ulkoministeri Pekka Haavisto
Ulkoministeri Pekka Haavisto

Vi befinner oss i en kris som man kommer att läsa om i framtida historieböcker. Nu kan vi påverka vilket omdöme eftervärlden kommer att ge vår hantering av krisen. Kraftfulla nationella åtgärder är nödvändiga, men samtidigt behöver vi kreativt internationellt samarbete och solidaritet för att vinna över pandemin. EU:s gemensamma åtgärder hjälper i hanteringen av den akuta krisen och stärker EU:s sammanhållning. FN:s generalsekreterare António Guterres har vädjat för vapenvila i världens krisområden. Det är lätt att instämma i denna vädjan.

Hur borde EU:s utrikes- och säkerhetspolitik reagera på coronakrisen?

Kraftfulla nationella åtgärder är nödvändiga, men samtidigt är det klart att det också behövs internationellt samarbete och solidaritet för att vinna över pandemin. EU:s gemensamma åtgärder – som EU:s utrikesministrar samordnat – hjälper att hantera den akuta krisen och stärker samtidigt EU:s sammanhållning. Det är ett villkor för en effektiv utrikes- och säkerhetspolitik.

EU-ländernas utrikesministrar samlas regelbundet till videomöten under ledning av den höga representanten Borrell för att bereda unionens gemensamma åtgärder. Vi har bland annat samarbetat kring evakueringsflygningar för EU-medborgare. Det är bra att EU har kapacitet att arbeta tillsammans och försvara medborgarnas intressen i krisens stund.

Jag skulle önska att EU hade ännu mer samarbete kring skyddsutrustning och coronavirustestning. Krisen har väckt diskussion om EU:s gemensamma förråd av utrustning. Medvetenheten om försörjningsberedskap har ökat i EU, vilket är bra.

Vi har nu sett situationer då EU-länder fått den snabbaste hjälpen utifrån EU. Det påverkar EU-medborgarnas omdöme om hur väl EU lyckats under krisens inledande skede.

Det viktigaste i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är att EU fördjupar sitt samarbete med tredjeländer och centrala partner. EU har en viktig roll i stödet till bräckliga stater, till exempel i Afrika och i Europas närområden. Det humanitära biståndet och tillgodoseendet av de humanitära principerna måste säkerställas medan krisen pågår och efteråt.

EU måste arbeta aktivt för att coronaviruset inte utnyttjas för att tillspetsa motsättningarna i de internationella relationerna. Vi måste reagera mot desinformation och hybridpåverkan med gemensamma insatser. Det förutsätter en gemensam lägesbild och samstämmiga faktabaserade budskap. EU måste föra fram sina förfaranden och de demokratiska systemens styrkor.

Hur samarbetar Finland med sina grannländer under coronakrisen?

Samarbetet med våra grannländer blir speciellt viktigt under en kris. Det sker såväl på ministernivå som på alla nivåer i förvaltningen. En viktig del av samarbetet är aktivt informationsutbyte – ingen gillar överraskningar i kristider.

De nordiska utrikesministrarna har hållit videomöten nästa varje vecka. Under mötena går vi bland annat igenom detaljer i det konsulära samarbetet och håller varandra uppdaterade om evakueringsflygningar och förändringar vid gränserna. Vi rapporterar också hela tiden om hur coronavirusläget utvecklas. Också andra ministrar i statsrådet håller kontakt med sina nordiska kolleger.

Dessutom upprätthåller vi bilaterala förbindelser. Jag har haft fört telefonsamtal med Sveriges utrikesminister Ann Linde. När det dyker upp ett problem är det viktigt att vi kan lösa det snabbt. Det är fortfarande många som arbetspendlar över gränsen i Tornedalen och det har varit viktigt att samordna finska och svenska lösningar i det gemensamma gränsområdet.

Det är i allas intresse att också godstrafiken fungerar. Fastän persontrafiken begränsas vill vi med tanke på försörjningsberedskapen att godstrafiken löper problemfritt.

På alla evakueringsflygningar som de nordiska länderna ordnat har det också funnits andra nordiska medborgare. Vi har sett till att man sedan tryggt kunnat resa vidare från Finland till de andra nordiska och baltiska länderna.

Finland och Estland har inrättat en arbetsgrupp på tjänstemannanivå för att reda ut frågor som rör coronaviruset. Målet är att finna lösningar i synnerhet gällande hälso- och sjukvården, gränsfrågor och karantänförfaranden. Statssekreterarna för Estlands och Finlands utrikesministerier är ordförande och arbetsgruppens medlemmar består av företrädare för olika förvaltningsområden. Vi har också sett till att flygförbindelserna mellan Finland och Estland upprätthålls.

När det gäller vårt östra grannland är det viktigt både för Finland och för Ryssland att trygga medborgarnas hälsa, men också att gränsen mellan länderna fungerar trots de förändrade förhållandena. Genom samordning ser vi bland annat till att godstrafiken löper och att medborgare i de båda länderna kan återvända hem samtidigt som vi så effektivt som möjligt försöker hindra coronavirusets spridning.

Kommunikationen med Ryssland kring coronapandemin har varit intensiv på flera olika plan. Presidenterna diskuterade läget på telefon innan begränsningarna av gränstrafiken infördes. Genom daglig kontakt på arbetsnivå förmedlar vi information om nya åtgärder och tillämpandet av bestämmelser samt löser eventuella problem. Särskilt samarbetet mellan gränsmyndigheterna, utrikesministerierna och ambassaderna är mycket intensivt.

Finlands hälsovårdsmyndigheter bevakar hela tiden coronavirusläget i våra närområden. Kontakterna till Rysslands hälsovårdsmyndigheter sköts främst genom WHO men också genom Nordliga dimensionens partnerskap för hälsa och socialt välbefinnande.

Vilka utrikespolitiska utmaningar kan pandemin lyfta fram?

Tyvärr befinner vi oss i en situation där coronavirusets största effekter i till exempel Latinamerika eller Afrika ligger framför oss. Jag såg ett nyhetsinlägg från staden Guayaquil i Ecuador där människor släpar sig fram till sjukhusens dörrar, men inte ryms in. Människor som dött på gatan bränns där på platsen. Det är fruktansvärda bilder.

Från till exempel Venezuela har det kommit stora mängder flyktingar till grannländerna. Hur ska deras hälsovård ordnas? Det är en enorm utmaning. Afrikas bräckliga stater är i stor fara. När regeringen inte kan garantera hälsovård åt alla stiger lokala ledare och olika extrema rörelser fram. Coronakrisen kommer att följas av en allvarlig samhällelig kris.

På globalt plan kan det bli Kina och Asien som först kommer ur krisen, och det stärker dessa länders ställning både ekonomiskt och politiskt. Fastän världen upplevt både SARS och ebola, är vi inte tillräckligt väl förberedda på globala pandemier. Vikten av hälsosäkerhet växer och behovet av multilateralt samarbete kommer att öka, inte minska.

Länder har olika hälso- och sjukvårdssystem. De länder som saknar stabil offentliga hälso- och sjukvård kan bli coronakrisens förlorare. Coronapandemins omfattande följder har kommit som en överraskning för hela många länder, och för hela världen, trots att alla länder har olika grad av beredskap för globala pandemier. Den primära reaktionen i de flesta länder har varit en vilja att trygga de egna medborgarnas hälsa, kanske en viss inåtvändhet, hälsoprotektionism. För att övervinna en global pandemi behövs emellertid också ett kraftfullt internationellt samarbete.

FN:s generalsekreterare António Guterres har vädjat för vapenvila i världens krisområden medan coronavirusepidemin pågår. Det är lätt att instämma i denna vädjan. Pandemin kan ha en speciellt förödande inverkan i konfliktområden och bräckliga stater där hälso- och sjukvård inte har kapacitet att hantera de utmaningar som coronaviruset medför.

Det kommer att blir ännu viktigare att stödja bräckliga stater genom utvecklingssamarbete, konfliktförebyggande och krishantering – det främjar också vår egen säkerhet. Vi finns tecken som tyder på att terrororganisationen IS har aktiverat sig på grund av coronaläget och bland annat har uppmuntrat sina anhängare att slå till mot stater som försvagats av coronaviruset.

Det är viktigt att den internationella närvaron förblir synlig, t.ex. i form av krishanteringsinsatser, så att det inte uppstår ett vacuum som illasinnade aktörer kan försöka fylla. Vi har också nåtts av oroväckande nyheter om hur sårbara gruppers ställning försämrats ytterligare. Vi arbetar intensivt med våra internationella partnerorganisationer för att stödja det värdefulla arbetet för att tillgodose och skydda de mänskliga rättigheterna för utsatta personer under pandemin.

Kriser underblåser också desinformation. Det pågår en tävling mellan olika narrativ – om vilka länder, vilka aktörer, vilka system som klarar sig bäst i kampen mot corona. Alla metoder för hybridpåverkan har tagits i bruk. Jag gläder mig åt att Finland redan länge har stärkt såväl sin egen kompetens som EU-samarbetet för att identifiera och avvärja hybridhot. Det finns också oroväckande tecken på att stater under förevändning av tillfälliga undantagsåtgärder begränsar tillämpningen av mänskliga och medborgerliga rättigheter på längre sikt, även i Europa. Vi bevakar uppmärksamt denna utveckling.

Kan det uppstå nya internationella initiativ ur coronakrisen?

Coronaviruset spreds från Kina, troligtvis från djurmarknaderna i staden Wuhan, eventuellt på grund av handeln med vilda djur. De hälsomässiga och ekonomiska följderna av detta är enorma i hela världen. För de pengar som gått åt till denna kris kunde man bygga upp alla tiders kylkedjor, kyldiskar och slakterier som fyller alla hygienkrav i de regioner där djurmarknaderna är viktiga platser för dagliga matuppköp. Jag anser att det vore FN:s och Världshälsoorganisationen WHO:s uppgift att ta tag i detta ärende. De kunde garanterat räkna med Finlands stöd.

Inom EU har vi sett hur bräckligt vår egen försörjningsberedskap är i den sådan här kris. Alla länder verkar lida brist på andningsskydd, skyddsdräkter, visir, testpinnar, provrör, kemikalier och läkemedel. Jag anser att bör vi inleda en allvarlig diskussion i EU när den akuta krisen gett vika om lagringen av krisutrustning och möjligheten att inleda produktion på kort varsel. När det gäller skyddsutrustning är vi nu beroende av den ojämna asiatiska marknaden med dess kvalitetsproblem.

Krisen kan slå till hårt mot Afrika och Latinamerika. Vi borde ha effektiva metoder att snabbt mobilisera materiellt och medicinskt bistånd till dessa länder. EU har nu sparkat igång konceptet Team Europe, vilket är mycket välkommet. Tillsammans kan vi göra mer. Jag hoppas att också EU:s och Afrikanska unionens institutionella samarbete kring nya säkerhetshot och hälsosäkerhet kan fördjupas.

Vi befinner oss i en kris som man kommer att läsa om i framtida historieböcker. Nu kan vi påverka vilket omdöme eftervärlden kommer att ge vår hantering av krisen.