FI SV

Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Utredning: Rådet för bedömning av lagstiftningen befäste snabbt sitt oberoende i arbetssätt och utlåtandepraxis

Statsrådets kommunikationsavdelningStatsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 29.4.2019 12.00
Pressmeddelande 219/2019

Rådet för bedömning av lagstiftningen inledde sin verksamhet våren 2016. Trots att rådet bara har verkat under en kort tid, har det genom sina insatser redan i viss mån lyckats påverka både ministeriernas lagberedningsarbete och beredningsutvecklingen. Lagberedarna i sin tur önskar att rådet mer aktivt ska inta en rådgivande roll i författningsberedningen. Detta framgår av en utredningsrapport som publicerades i april.

Bakgrunden till inrättandet av rådet var behovet av en bättre bedömning av lagförslagens konsekvenser, något som ansågs vara centralt för en bättre lagberedningskvalitet. Det som framstått som viktigast i rådets arbete under inledningsskedet är de utlåtanden rådet gett om utkasten till regeringens propositioner, särskilt om konsekvensbedömningarna i dem.

Rådet för bedömning av lagstiftningen har påverkat lagberedningskulturen

Enligt en utredning som genomförts av Östra Finlands universitet ansåg lagberedarna att rådet har påverkat lagberedningskulturen vid ministerierna genom att lyfta fram betydelsen av konsekvensbedömningen och olika problem i lagberedningsprocessen. Numera fästs större vikt vid konsekvensbedömningens kvalitet under processen. Rådet anses vara en viktig aktör för en bättre framtida lagberedning.

Konsekvensbedömningarnas kvalitet kunde enligt lagberedarnas åsikt också påverkas genom att rådet utöver utkasten till regeringspropositioner koncentrerar sig på att ge föregripande rådgivning inom författningsberedningen eller på att ordna utbildning för lagberedare. Det står dock klart att ett mer omfattande uppgiftsområde skulle kräva att rådet får större resurser. Många av lagberedarna är också beredda att öka de resurser som avsätts för rådet.

Den snäva tidtabellen för lagberedning försvagar utlåtandenas effekt 

Rådets utlåtanden om regeringens propositioner har i de flesta fall beaktats till någon del och då rätt ytligt, t.ex. genom utökade bakgrundsfakta och grundläggande uppgifter om det som propositionen gäller, vilket inte i sig uppfyller kriterierna för konsekvensbedömning. Det som i praktiken gör det svårt att beakta utlåtandena i beredningen är en alltför snäv tidtabell för slutberedningen av lagförslagen. Lagberedarna föreslås att rådets utlåtanden ska ges i ett tidigare skede av beredningen än för närvarande för att de bättre ska kunna beaktas.

Rådet har varit oberoende och självständigt i sitt arbete

Den viktigaste utgångspunkten för rådets verksamhet är självständighet och oberoende. Rådet har inte konstaterat några försök att påverka beslutsprocessen på ett osakligt sätt. 

Om kravet på självständighet och oberoende tolkas alltför snävt kan det emellertid leda till att rådets verksamhet inte får det genomslag den skulle kunna ha. Lagberedarna uttryckte förhoppningen att rådet ska kunna ge vägledning om konsekvensbedömningen i det inledande skedet av författningsberedningen, men också att det kunde diskutera sina utlåtanden med lagberedarna i fråga. Rådet har hittills förhållit sig restriktivt till rollen som rådgivare.

Rådet har en omfattande uppgift, men blygsamma resurser

I jämförelse med motsvarande organ i andra länder har rådet omfattande arbetsuppgifter men begränsade resurser för verksamheten. I Finland bistår rådet inte lagberedarna vid utarbetandet av konsekvensbedömningarna och för inte heller några diskussioner med ministerierna om enskilda lagberedningsprojekt. I t.ex. Nederländerna och Tyskland deltar motsvarande organ i hela lagberedningsprocessen. De kommer in i processen redan i det skede när den inleds vid ministeriet. Det är fråga om en interaktiv process och målet är att det rådgivande organet inte längre ska behöva ingripa när regeringens proposition befinner sig i slutskedet. Den verksamhetsmodell som rådet för bedömning av lagstiftningen i vårt land använder är alltså en modell bland andra möjliga modeller, och det vore skäl att i framtiden närmare överväga hur funktionell den är.

Rådet bör delta mer aktivt i diskussionen om lagberedningens kvalitet

Rådet har för sin del möjlighet att framhålla konsekvensbedömningens betydelse som ett led in en högklassig lagberedning och lyfta fram sina iakttagelser om dess brister såväl bland dem som är ansvariga för lagberedningen som bland lagberedarna själva. I framtiden bör rådet enligt rekommendationerna i rapporten samarbeta mer systematiskt med ministeriernas kanslichefer, den övriga centrala tjänstemannaledningen och grupper ansvariga för utveckling av författningsberedning.  Också ett utvidgat samarbete med statsrådet och riksdagen behövs för att utveckla lagberedningens kvalitet.

Arbetet med publikationen ingick i genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2018.

Ytterligare upplysningar: Anssi Keinänen, professor, Östra Finlands universitet, juridiska fakulteten, tfn 050 442 2582, anssi.keinanen(at)uef.fi, och Marika Paavilainen, ordförande för ledningsgruppen för projektet, regeringsråd, statsrådets kansli, tfn 0295 160 462, marika.paavilainen(at)vnk.fi