Hoppa till innehåll
Media
Valtioneuvoston kanslia framsida

Statsminister Juha Sipiläs tal vid ambassadörsmötet den 22 augusti 2016

statsrådets kommunikationsavdelning
Utgivningsdatum 22.8.2016 13.41
Tal

(med reservation för ändringar)

Ärade ambassadörer,

regeringen har nu arbetat i drygt ett år. Det har varit ett intensivt och arbetsamt men samtidigt givande år. När jag träffade er i augusti i fjol i denna sal jämförde jag i mitt tal Finlands dåvarande situation med att flyga i dimma.  Jag konstaterade att sikten var dålig vid dåvarande förhållanden och att vi noggrant måste följa alla mätare i flygplanet för att inte förlora vår lägesuppfattning och tappa kursen. Därefter har vädret klarnat lite i Finland och vi har åtminstone för stunden kunnat flyga med bättre sikt.

Vi har nått resultat med gemensamma krafter och vi är på väg i rätt riktning när det gäller att få ordning på Finland. Till min glädje kan jag i dag hålla ett mer optimistiskt tal än för ett år sedan, då jag efterlyste krismedvetenhet. Vi nådde vår krismedvetenhet och nu jagar vi vidare på spåret. Vår ledstjärna är att vi måste kunna fokusera på det stora perspektivet, på de största och mest väsentliga frågorna.

Var och en av er har under det gångna året bidragit till att genomföra Finlands regeringsprogram ute i världen, och för det jag vill framföra mitt varmaste tack till er. Som vi konstaterade i regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse är Finlands eget representationsnätverk en mycket viktig källa till information och ett verktyg för påverkan som ökar Finlands säkerhet och välfärd.

Också jag själv har i samband med olika resor och möten haft glädjen att utnyttja utrikesministeriets och nätverkets sakkunskap i olika delar av världen.

Ni ser på Finland, Europa och världen ur en annan synvinkel än vi här hemma. Detta årliga ambassadörsmöte är på många sätt som en terminsstart för er, här skaffar ni er vägkost för er kommande period.

Bästa representanter för Finland,

Jag hoppas att ni i år tar med er en viktig sak som vägkost: en stark känsla av samhörighet och gemensamma strävanden.

Nästa år firar vi vår självständighets jubileumsår under temat Yhdessä, Tillsammans. Det är ingen påklistrad slogan, utan ett budskap, en sporre och en uppgift för var och en av oss. Vi bör verkligen begrunda innehållet i det budskapet.

När vi skrev regeringsprogrammet för ett drygt år sedan fastställde vi visionen för Finland 2025 i samma anda: Vi har byggt upp Finland tillsammans.

Att arbeta, uppleva och leva tillsammans gäller alla finländare och Finlandsvänner, oberoende av bakgrund. Vi stakar alla tillsammans ut Finlands framtida riktning. Jag hoppas att detta budskap om det hundraåriga Finland via er också förmedlas till olika delar av världen.

I regeringsprogrammet konstaterade vi också: Vi litar på varandra. Vi respekterar varandra. Vi kommer överens om saker.

Samhällelig tudelning och att prata förbi varandra har blivit vanligare i Finland. Så är fallet också i många andra västdemokratier, både i Europa och utanför Europa.

En anda av gemenskap, förtroende och respekt är nu av största vikt i våra samhällen. Detta gäller både Finland, Europeiska unionen och vårt globala samfund. Vi får inte låta vårt tänkande och våra handlingar styras av krafter som hetsar människor, länder och världsdelar mot varandra. Vi måste kunna lyssna och diskutera, inte komma med pekpinnar. Kontakt – framför allt med dem som tänker annorlunda än vi – behövs för att vi ska kunna öka förståelsen.

Den goda nyheten är att varje människa och varje land kan påverka händelsernas förlopp, om vi verkligen vill. Också Finland och vi i Finland.

Bästa åhörare,

jag konstaterade tidigare att det nu finns många positiva tecken i Finland. Den långvariga ekonomiska nedgången är äntligen förbi. Vårt lands ekonomi har nu växt under tre kvartal i följd.  Denna uppgång syns efter tre svåra år i sysselsättningen, som har ökat med över 30 000 personer på ett år. Människors osäkerhet när det gäller möjligheterna att ha kvar sin arbetsplats har minskat avsevärt, vilket i sin tur har stött en ökad privat konsumtion. Efter en lång spiral av hopplöshet ser vi nu hopp om en ljusare framtid.

Vi måste sluta skuldsätta oss före 2021. Efter vårt första år är vi nu inne på en kurs som leder till att vi kommer att uppnå vårt mål när det gäller skuldsättningen. Att stoppa skuldsättningen förutsätter dock utöver regeringens nedskärningar på fyra miljarder euro i den offentliga ekonomin även att sysselsättningen blir bättre.

En hög sysselsättningsgrad som en garant för finansieringen av välfärdstjänster har varit och kommer att vara en central faktor i regeringens ekonomiska politik. Under regeringens första år genomfördes många åtgärder för att förbättra förutsättningarna för företagande och göra arbete mer sporrande. Den viktigaste av dem var konkurrenskraftsavtalet. Med hjälp av den måttliga lönepolitik, det konkurrenskraftspaket och den nya förhandlingsmodell som vi kommit överens om kan vi redan före utgången av denna valperiod komma i kapp Tyskland när det gäller konkurrenskraft, och Sverige ännu tidigare. 

I budgeten för nästa år fortsätter samma linje. Beskattningen av förvärvsinkomst lindras i alla inkomstklasser och ett företagaravdrag införs. Dessutom kommer vi särskilt att titta på metoder som ska göra perioderna av arbetslöshet kortare. Detta är viktigt inte bara för samhällsekonomin, utan framför allt för att förhindra att människor som blivit arbetslösa blir utslagna.

Regeringen arbetar målmedvetet för att genomföra de reformer som slagits fast i regeringsprogrammet. Den viktigaste av dessa är social- och hälsovårdsreformen. Utan reformerna kommer välfärdssamhällets grundläggande värderingar att naggas i kanten i takt med att befolkningen blir äldre. Jag är en vän och stor anhängare av välfärdssamhället och jag vill inte att vi ska hamna i en sådan situation. Än så länge hänger det på oss själva.

Finland, som vi har byggt upp tillsammans, är den bästa garanten för en stabil och trygg framtid för vårt samhälle.

Vi lever dock inte i ett vakuum och därför har vi med oro följt dels hur Europa hamnat i kris efter kris, dels hur vårt globala samhälle ställs inför allt fler nya utmaningar.

Låt oss börja på det internationella planet. Motståndet mot globaliseringen ökar nu på olika håll, och många aktörer tycker det är bättre att förskansa sig mot omvärlden, att blunda och hålla för öronen. De västliga demokratiernas rörelseutrymme är mindre än tidigare, både på grund av inre och yttre tryck. I den internationella handeln växer en anda av protektionism sig starkare, en fri och regelbaserad handel har börjat ses som ett hot och det höjs röster för en omförhandling av handelsavtal. Flyktingskapet och hungersnöden har inte försvunnit någonstans, trots att vi skriver året 2016.

Framtiden är allt svårare att förutse i takt med att fältet av aktörer och fenomen blir brokigare. Som vi har sett kan en enda individ påverka händelsernas förlopp, både på gott och ont. Tröskeln att bryta mot gemensamt överenskomna regler och gemensamma värderingar har blivit lägre. Allt tal om en gemensam värld har fått ge vika för en rädsla för "de andra". Den lineära tron på utveckling har splittrats. För många medborgare, både här hemma och på andra håll i världen, är en sådan här värld skrämmande och okänd i all sin osäkerhet. Många vill stänga om sig och för säkerhets skull dra för gardinerna också.

I ett sådant läge är det viktigt att outtröttligt arbeta för att vår lägesbild ska grunda sig på fakta och inte på antaganden. Vi får inte vara blåögda, men samtidigt måste vi komma ihåg att vara mänskliga och hålla våra hjärtan varma.

Och när världen söker sin riktning öppnar sig möjligheten att påverka. Alla förändringar innehåller möjligheter, och dem måste vi gripa.

Därför måste vi, Finland, se till att vi håller oss i trim och kan reagera snabbt. Vi vill bära ansvar, vi vill snabbt gripa de möjligheter som öppnar sig. Vi vill påverka de saker som vi anser vara viktiga med tanke på Finlands, Europas och det globala samfundets utveckling. Vi vill försvara och stärka en anda av samarbete.

Som stöd för detta behöver vi ett gediget utrikespolitiskt tänkande. Jag är mycket nöjd med vår nya utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse, som är koncis, hållbar, realistisk och målinriktad. Nu måste vi se till att målen omsätts i konkret handling.   

Ärade ambassadörer,

Finlands ställning och roll i Europeiska unionen är entydig. Finland är en aktiv, pragmatisk och lösningsinriktad medlemsstat. Finlands plats är i Europeiska unionen, som söker nya vägar. Som jag konstaterade redan på ambassadörsdagarna i fjol är vi alltid en del av lösningen, inte av problemet.

Brexit, den inre och yttre säkerheten, immigrationen, problemen i ekonomin, Europas relativt sett svagare ställning i världen – Europeiska unionen söker nu en ny riktning och det finns en beställning på en klar vision.

Också här finns en möjlighet att påverka, och Finland vill vara med och bygga unionens framtid. Det handlar inte om kvantfysik, utan om att fokusera på det väsentliga. Vi måste nu koncentrera oss på att genomföra de beslut som vi gemensamt fattat. Nu är inte rätt tid att föra in integrationsutvecklingen på nya spår, utan nu måste vi se till att centrala, gemensamt överenskomna grundfrågor förs framåt.

Samtidigt måste vi återställa medborgarnas förtroende för Europeiska unionen, och detta lyckas endast genom att vi når resultat. Visst måste vi förbättra vår kommunikation också, men EU:s framtid avgörs inte med hjälp av nya broschyrer i flerfärg. Medborgare på olika håll i Europa har varit besvikna på unionens förmåga att reagera på problem. Vi måste alltså koncentrera oss på det väsentliga: omfattande frågor som rör ekonomi, sysselsättning och säkerhet. Också den politiska kulturen behöver skakas om. Vi ska inte anklaga maskineriet i Bryssel för självförvållade problem.

Finlands följande EU-ordförandeskapsperiod har tidigarelagts till hösten 2019, genast efter riksdagsvalet och regeringsbildningen. Det politiska maskineriet ställs alltså genast på prov – och därför är det viktigt att tjänstemannaapparaten är i topptrim när det gäller. Ni och era kolleger har alltså ett stort ansvar – och vi politiker vet att saken är i synnerligen goda händer.

Bästa ambassadörer,

Storbritanniens valresultat var en besvikelse för både Finland och hela EU. Storbritannien är en viktig partner för Finland, med tanke på både ekonomi och säkerhet. Storbritannien har, liksom Finland, fört unionen i en öppnare, effektivare riktning som samtidigt betonar den inre marknaden. Avtalet mellan EU och Storbritannien bör beakta båda parternas centrala intressen. Tidtabellen för det nya arrangemanget får inte bli oproportionerligt utdragen. Vi har påbörjat en övergripande bedömning av vilka frågor Storbritanniens nya relation till EU inverkar på och vad som bör tas i beaktande i förhandlingsprocessen för att säkerställa Finlands intressen.

För att Storbritannien ska stanna inom EU:s inre marknad, om landet så vill, kommer det att krävas att alla fyra friheter respekteras. Europeiska rådet drog upp väldigt tydliga riktlinjer om detta i juni. Frågan om fri rörlighet för personer kommer att vara en av de svåraste frågorna vid förhandlingarna. Det skulle dock vara i såväl det finländska näringslivets som medborgarnas intresse att Storbritannien stannar inom den inre marknaden.

Europeiska unionen är en viktig säkerhetsgemenskap för Finland, och vi har förbundit oss till att stärka den. I juni tog vi tillsammans med Frankrike ställning i fråga om utvecklingen av utrikes- och säkerhetspolitiken. Vi anser att ett fördjupat försvarssamarbete inom EU är viktigt för att unionen och medlemsstaterna bättre ska kunna bemöta framtida säkerhetsutmaningar. Samarbetet måste öka inom bland annat utvecklingen av den militära kapaciteten, försvarsindustrin och försvarsforskningen samt beredskapen för hybridhot.

Migrations- och asylfrågor står på vår agenda även denna höst. Den oorganiserade migrationen är en fråga som EU inte ensamt kan lösa, utan vi behöver globala åtgärder och tätt samarbete med partnerländerna. Europeiska rådet fastställde i juni en ny partnerskapsram för att bättre hantera migrationen tillsammans med centrala ursprungs- och transitländer. Avsikten är att ingå partnerskap med Nigeria, Niger, Mali, Senegal och Etiopien. Finland strävar efter att EU ska ingå partnerskap också med Somalia, Irak och Afghanistan.

EU måste fortsätta samarbetet med Turkiet. Det är viktigt för att man ska kunna sköta migrationsfrågor, men framför allt för att upprätthålla en mera omfattande dialog. Turkiet är en viktig granne. Vi, EU och Finland, fördömde tydligt försöket till militärkupp för en månad sedan och gav vårt stöd till Turkiets demokratiskt valda institutioner. Vi är naturligtvis ändå oroliga för stabiliteten i Turkiet och för åtgärderna efter kuppförsöket. Respekten för rättsstaten och för de grundläggande och mänskliga rättigheterna är centrala principer, och man måste hålla fast vid dem i alla situationer. För att förmedla dessa budskap behöver vi kontakt och dialog mellan EU och Turkiet.

Dialog behövs också med Ryssland. Finland deltar orubbligt i EU:s gemensamma sanktioner som togs i bruk med anledning av konflikten i Ukraina, inklusive den illegala annekteringen av Krim. Sanktionerna är bundna till verkställandet av Minskavtalet, och det har tyvärr ännu inte framskridit. Att Ryssland isolerar sig gynnar ändå inte någon, och därför behöver vi upprätthålla kontakten. Vi finländare är vana att föra dialog med Ryssland i både med- och motvind. Vi kommer att på stats- och regeringschefsnivå inom EU koncentrera oss på Rysslandsfrågor vid Europeiska rådets möte i oktober.

En fördjupad inre marknad i synnerhet i fråga om tjänster, kapitalmarknad, energi och digitala tjänster och varor är en av kärnfrågorna i Finlands EU-politik. Kommissionen offentliggjorde i fjol en ny strategi för den inre marknaden. Strategin innehåller ett flertal åtgärder för att avlägsna de återstående hindren. Kommissionen kommer i år och nästa år skilt att presentera åtgärder i anslutning till strategin. För Finland är de viktigaste frågorna öppnandet av marknaden för tjänster, förbättrande av verkställigheten samt stödjande av den fria rörligheten för varor.

Lagstiftningen om EU:s inre marknad är inom flera sektorer harmoniserad på EU-nivå. När det gäller hinder på den inre marknaden är det oftast fråga om att gällande EU-lagstiftning inte tillämpas på ett enhetligt sätt. Ibland gäller det administrativa frågor, såsom mervärdesbeskattning, där skillnader i skattesatserna leder till svårigheter. I sådana frågor är det nödvändigt att harmonisera och digitalisera förfarandena.

Vi står även inför nya utmaningar. Digitaliseringen i sig främjar i betydande mån den inre marknaden. Gränsöverskridande handel har aldrig varit så lätt som nu. Samtidigt lyfts dock nya utmaningar fram. Inom konsumentskyddet måste vi sträva mot enhetligare regler, och upphovsrätten måste vara mer harmoniserad.

Storbritanniens utträde ur EU får konsekvenser också här, eftersom Storbritannien tillsammans med de nordiska medlemsstaterna har haft en central betydelse i utvecklingen av den inre marknaden. Den nya situationen kräver att Finland tar till ännu kraftfullare åtgärder för att fördjupa den inre marknaden och bygga nya koalitioner.

Finländarna bör stå rakryggade och ta sikte på en sann inre marknad. Ju bättre den inre marknaden fungerar, desto bättre klarar vi finländare oss.

Återhämtningen inom euroområdet har försnabbats av den stimulerande penning- och finanspolitiken samt av det låga oljepriset, men långsam tillväxt i kombination med höga skuldnivåer minskar medlemsländernas spelrum och höjer risken att de utsätts för chocker. Den minskade världshandeln, demografiska faktorer och en svag produktivitetsutveckling bromsar dessutom tillväxten inom euroområdet.

Utöver utvecklingen av den inre marknaden måste vi hela tiden söka nya sätt att möta utmaningarna med den långsamma ekonomiska tillväxten. I detta sammanhang är det centralt att stärka stabiliteten och förutsägbarheten i verksamhetsmiljön samt att främja investeringar och företagens finansieringsmöjligheter. Tillväxten och sysselsättningen i Europa måste även främjas genom en effektiv handelspolitik och genom handelsavtal som gör det lättare för europeiska företag att ta sig in på marknaden.  

Vid Europeiska rådets möte i juni manade vi till fortsatt arbete med färdigställandet av den ekonomiska och monetära unionen. I det fortsatta arbetet måste vi koncentrera oss på att verkställa och rationalisera befintliga avtal och regler i stället för på att fördjupa EMU. Aktuellt i fråga om utvecklandet av EMU är i höst främst projekt som gäller bank- och kapitalmarknadsunionen.

Finland utgår från att varje medlemsstat ansvarar för sin egen ekonomiska politik och för sina egna skulder. En stark bankunion som grundar sig på placeraransvar och marknadsdisciplin står i centrum i regeringens riktlinjer för EMU.

Skötseln av kriser och olika problem har dominerat diskussionen om Europeiska unionen. Vi kommer att tala om lösningar på och förebyggande av kriser även denna höst. Men vi kommer också att tala om EU:s 27 medlemsstaters gemensamma framtid. Detta är en inspirerande möjlighet att bygga en ännu handlingskraftigare union som bättre tjänar sina medborgare.

Dessa frågor diskuteras även denna fredag, när jag träffar Tysklands förbundskansler Merkel i Berlin tillsammans med Sveriges, Danmarks och Nederländernas statsministrar. Inte heller unionens framtid kommer av sig själv, utan den måste byggas – tillsammans.

Finland kan delta i detta byggnadsarbete endast om vårt lands egen grund är i gott skick. Därför fortsätter vi outtröttligt att reformera Finland, i enlighet med regeringsprogrammet.

Ärade åhörare,

I år har vi varit ordförandeland i Nordiska ministerrådet. De nordiska länderna är oerhört viktiga partner och vänner för oss – inte bara inom Norden, utan också i andra internationella ärenden. Det är viktigt att vi håller tät kontakt. Jag har i år själv fört många diskussioner med mina kolleger om bland annat migrationssituationen och konsekvenserna av Brexit. Vi kommer att fortsätta dessa diskussioner i slutet av september vid vårt möte på Åland. 

Ett annat nordiskt ärende som är viktigt för Finland är arktiska frågor. Vårt ordförandeskap i Arktiska rådet börjar nästa år, och jag vet att vi har mycket att ge. Till exempel finns det i Finland både visioner och kunnande vad gäller utvecklandet av telekommunikationsförbindelserna i det arktiska området. Inom miljösektorn hoppas jag att vi går framåt exempelvis i fråga om att minska konsekvenserna av sotutsläpp.

Det är viktigt att vi även i arktiska frågor har haft ett tätt samarbete med Arktiska rådets nuvarande ordförandeland Förenta staterna. Samtidigt är det viktigt att vi är en verksam aktör i EU:s arktiska politik – och naturligtvis speglar vi hela tiden vårt arktiska i hur vi utvecklar vårt eget land bland annat i fråga om ekonomi och infrastrukturprojekt.

De globala målen för hållbar utveckling Agenda 2030, som man kom överens om inom FN i fjol, kommer på en global nivå att styra politiken för en ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbar utveckling under de kommande 15 åren. Finland tar målen på allvar: regeringen har beslutat att göra upp en nationell verkställighetsplan före ingången av nästa år.  Finland har redan fått tack för det samhälleliga åtagandet för hållbar utveckling, som är unikt även internationellt sett och som är ett sätt att främja hållbar utveckling i Finland. Särskilt intressant i den finländska modellen är kombinationen av hög nivå och förvaltningsövergripande samarbete samt aktivt deltagande inom det civila samhället och inom den privata sektorn.

Detta arbete ska fortsätta. Vid sidan av dagsaktuella frågor bör vi även bära ansvar för frågor på lång sikt.

En sådan fråga är även det långsiktiga fredsmedlingsarbetet, till vilket vi nu riktar mera resurser än tidigare. Jag tycker att det är viktigt att detta även kommer att innebära att allt fler finländare placeras i internationella fredsmedlingsuppdrag.

En viktig fråga på ännu längre sikt är klimatpolitiken. I denna fråga är Parisavtalet ett väldigt fint framsteg. I fråga om genomförandet av klimatavtalet från Paris har många denna sommar förfärats över EU-kommissionens förslag att ge Finland ett minskningsåtagande som är högre än väntat, 39 procent av växthusgasutsläppen, inom de sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln, såsom jordbruk och trafik. Oberoende av hur stort åtagandet slutligen blir, ser jag detta som en möjlighet att inte bara bära vårt globala ansvar, utan att också utveckla och utnyttja vårt mångsidiga teknologiska kunnande och vår problemlösningsförmåga.

Och så kan jag smidigt övergå till Team Finland-arbetet, i vilket jag också har fått delta under det senaste året. Jag deltog själv redan som företagare i dåvarande president Halonens och dåvarande utrikeshandelsminister Lehtomäkis handelsfrämjande resa till Brasilien, så jag har sett finländskt handelsfrämjande ur båda ändarna av processdiagrammet.

I egenskap av statsminister var jag i februari i år på en Team Finland-resa i Indien, och jag konstaterade än en gång hur mycket vi skulle ha att ge på världsmarknaden. Det är företagen själva som sist och slutligen måste sköta businessen, men vi andra måste stödja dem så mycket vi kan när vi behövs.

För Team Finland-arbete gäller samma budskap som jag förmedlade till er redan tidigare: det viktigaste är att göra dessa saker tillsammans. Det har varit fint att se hur mycket arbete som redan har gjorts på Team Finland-fronten. Ute i världen driver vi kundföretagens och kundorganisationernas samt Finlands sak. I detta arbete är det absolut väsentligt att ni som representanter för Finland känner inte bara Finland, utan också de finländska företagen. Team Finland-dagen på torsdag är en viktig dag för er också i detta avseende.

Jag har med glädje följt med också de nya öppningarna i arbetet med Finlandsbilden. På detta område kunde Finlands representanter under tidigare år snarast ty sig till Jukka Kuoppamäkis funderingar: mitt hemland ligger bakom mig, och jag undrar för mig själv vad jag ska berätta om det. Men under den senaste tiden har Team Finland med gemensamma krafter utrustat Finlandsbilden med starka budskap och mångsidiga instrument – använd er av dem.

Ärade ambassadörer,

låt oss fortsätta arbeta för ett internationellt sett starkt och inflytelserikt, ungdomligt hundraårigt Finland – Yhdessä, Tillsammans.