Hoppa till innehåll
Media
Valtioneuvoston kanslia framsida

Beslutsfattandet i Europa måste vila på en stark värdegrund
Anförande av statsminister Juha Sipilä under en diskussion om Europas värden och EU:s framtid

statsrådets kommunikationsavdelning
Utgivningsdatum 21.11.2017 14.44 | Publicerad på svenska 21.11.2017 kl. 16.22
Tal

(med reservation för ändringar)

Den här diskussionens tema står mig väldigt nära och är viktigt för mig. Jag har framhållit vikten av värden som bas för beslutsfattandet i alla de arbetsgemenskaper jag varit del av. Värdena prövas i den praktiska verksamheten, vare sig det är fråga om ett företag, ett politiskt parti, landets regering eller Europeiska unionen.

Inledningsvis är det bra att komma ihåg de europeiska värdenas historia, den grund som också Europeiska unionen är byggd på. I ett historiskt perspektiv kan man säga att EU är byggd på hellenistisk civilisation, romersk rättspraxis och kristendomens traditioner. Som en följd av de blodiga erfarenheterna av första och andra världskriget blev en strävan efter fred det primära målet under första halvan av det förra seklet. Det var emellertid först andra världskriget och förintelsens fasor som gav upphov till en målmedveten vilja att arbeta hårt för en hållbar fred och samarbete.

Den franska premiärministern Robert Schumans deklaration i maj 1950 blev utgångspunkten för byggandet av ett fredligt Europa. De centrala europeiska ledarna insåg att den förenande faktorn i ett annorlunda och bättre Europa skulle ligga just i våra gemensamma värderingar. Följande år undertecknades Parisfördraget och sedan dess har ett nytt Europa byggts upp beslutsamt och genom samarbete.

En viktig idé som Schuman och de andra ”unionens fäder” lyfte fram var gemensamt ansvar. Det ekonomiska och politiska livet drivs inte framåt enbart av fri konkurrens utan av ett gemensamt ansvar för att också den som upplevs som motpart ska klara sig tillräckligt bra.

Det är viktigt att minnas denna historiska bakgrund när vi granskar dagens Europeiska union, dess värdegrund och beslutsfattande. Den europeiska värdegrunden är mer än bara tillfälliga ideal och de värderingar som råkar vara populära just nu. Det är fråga om de principer som styr unionens verksamhet. Värdena har att göra med de grundläggande idéer som vi fortsättningsvis anser vara så viktiga att hela samhället målmedvetet bör anstränga sig för att nå dem.

I Europeiska unionens fördrag definieras EU:s grundläggande värden: respekt för människans värdighet och de mänskliga rättigheterna, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten.  Dessa värden förenar medlemsstaterna och inget land som inte erkänner dessa värden kan höra till unionen. Ursprungligen var Europeiska unionen uttryckligen en värdegemenskap. Det är bra att minnas det och hålla det som grund för allt beslutsfattande. Hur tar sig då EU:s värden konkret uttryck i beslutsfattandet?

Förhandlingarna med kandidatländer är ett bra exempel på hur värdegrunden i praktiken påverkar medlemsstaterna. Enligt Köpenhamnskriterierna måste kandidatlandet respektera de här grundläggande värdena för att kunna bli upptaget i denna värdegemenskap.

Respekt för människans värdighet och de mänskliga rättigheterna tycker jag bör synas i allt politiskt beslutsfattande. Här vill jag som exempel ta upp frågan om invandring. Hos de flesta av oss säger säkert hjärtat att vi tillsammans måste hjälpa dem som flyr krig, som lider och behöver hjälp. Vi måste emellertid samtidigt upprätthålla samhällsfred och rättvisa. Vi måste genomskåda missbruk.

De mänskliga rättigheterna och den mänskliga värdigheten är odelbara och de ska entydigt respekteras i allt beslutsfattande. Vi får inte blunda för grym människosmuggling eller för de tusentals döda som förlorat livet när de försökt ta sig till Europa. Vi får inte heller sluta ögonen för det våld som sker inom EU, för kränkningar eller mobbning i klassrummen. All form av grymhet ska entydigt fördömas utifrån vår gemensamma värdegrund. Genom allt beslutsfattande måste man kunna urskilja människan och hennes rättigheter, behov och odelbara människovärde.

Förverkligas den europeiska demokratin? Det talas mycket om att det europeiska beslutsfattandet borde komma närmare medborgarna. Jag delar denna åsikt. Människor bör ha bättre möjligheter att delta i det europeiska beslutsfattandet. Misstro och kritik beror ofta på bristande delaktighet och jag tror att detta delvis är EU:s problem. Stark demokrati och demokratiska principer ger oss ett stabilt och diskuterande samhälle. Det vill jag jobba för.

En strävan efter jämlikhet ska också synas i allt europeiskt beslutsfattande. För de första bör vi på alla tänkbara sätt främja jämställdhet. I EU har vi här uppnått en bättre nivå än många andra världsdelar, men det finns ännu mycket kvar att göra. Därför är EU:s sociala dimension en viktig och central helhet där åtgärderna för jämställdhet till exempel i arbetslivet måste få mer uppmärksamhet.

Här vill jag också lyfta fram principen om regional jämlikhet, som i EU-politiken alltid har varit en av de vägledande principerna. Under unionens historia har man strävat efter att jämna ut regionala skillnader genom en stark sammanhållningspolitik. De områden som blivit efter i utvecklingen stöds genom EU-budgeten. Detta har gett resultat – BNP har ökat på många områden och skillnaderna mellan utvecklingsnivåerna har minskat.

Ärade åhörare

Fastställandet av värden är alltid en subjektiv process som också kan resultera i konflikter. Under den senaste tiden har det till exempel i fråga om Polen och Ungern förts allvarliga diskussioner om hur EU kan ingripa i situationer där en medlemsstat inte längre följer överenskomna värden. Artikel 7 i Lissabonfördraget omfattar en möjlighet att begränsa en medlemsstats rösträtt i medlemsstaternas gemensamma beslutande organ, rådet. Beslutet kräver dock enhällighet av de övriga medlemsstaterna.

Därför måste vi nu inom Europeiska unionen reflektera över vad rättsstatsprincipen som ett av våra viktigaste värden innebär. Vi är vana att uppfatta principen så att ansvaret för rättsskipning hör till tjänstemän med genomgripande förtrogenhet med lagar och innehållet i dem, det vill säga till rättsväsendet. Deras beslut baserar sig på lag och en tradition av genomtänkt lagtolkning, inte på den rådande politiska åsikten.

Vi driver vind för våg om vi inte längre respekterar lagen som en av grundstenarna i samhället. I praktiken innebär rättsstatsprincipen framför allt att rättväsendet är fritt och oberoende.

Vår gemensamma europeiska utmaning tycks vara hur vi kan se till att rättsstatsprincipen som ett av våra centrala värden följs. Är det överallt fråga om ett grundläggande värde som inget annat värde kan förtrampa? Jag anser att det ska vara så. Rättsstatsprincipen ska utgöra en stark gemensam grund för alla EU-medlemsstater.

En annan konfliktsituation har samband med migrationskrisen. I vilken mån kan vi förvänta oss att de som kommer till Europa har en likadan värdegrund, då å ena sidan jämställdhet och å andra sidan åsikts- och yttrandefrihet är grundläggande värden i EU? Dessa frågor måste varje beslutsfattare i EU reflektera över i dag. Samtidigt måste vi reflektera över oss själva samt de värden som styr våra inställningar och de sätt genom vilka vi förverkligar dessa. Hurdana beslut blir vi utmanade och förpliktade att fatta med tanke på sådana värden som att man ska hjälpa dem som är i nöd och försvara varje människas människovärde?

Dessa värden släpper oss inte lätt undan. De utmanar oss till ständig reflektion och till övervägande av betydelser. Vår utmaning ligger i att hitta en balans mellan de krav som olika och ibland till och med motstridiga värden ställer.

Nu när islam och dess åtskilliga tolkningar samt de värden islam står för är allt starkare närvarande i hela Europa och i vårt samhälle känner vi oss kanske frestade att bekämpa dessa värden som är främmande för oss. Till en början måste vi dock fråga oss själva: vilka är våra egna, hållbara, europeiska värden som vi vill följa?

Islams närvaro utmanar oss också överlag att utveckla vår religiösa kompetens. Prästen Mari Leppänen från Lundo har beskrivit väl hur olika religioner och åskådningar har blivit en synlig del av den verklighet vi lever i. Ur det perspektivet framhävs till exempel betydelsen av religionsundervisning. Bristen på kunskap leder till missbruk av religioner såväl inom som utanför dem. Det finns också ett allt större behov av dialog mellan olika åskådningar och fredsbygge mellan religioner.

Religioners, åskådningars och kulturella bakgrunders synlighet, trygga samexistens och dialog bidrar till samhällsfred. Vi finner inte en lösning i att utplåna religioner och deras seder ur det offentliga rummet. Undertryckandet av religiositet ger i värsta fall upphov till radikalisering. Bara det som allmänt kan ses kan också vara föremål för offentlig diskussion och kritisk granskning. Denna diskussion och granskning kan också bidra till att hitta gemensamma värden över religionsgränser.

Kanske det europeiska kunde vara det aktuella värdet i vår tid: att vi framhäver ett europeiskt sätt att uppfatta samhället. Dess kärna utgörs av människovärde, rättsstaten, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Det är uttryckligen våra gemensamma, historiska, europeiska värden som har styrt oss i skapandet av det nuvarande välfärdssamhället.

Att vi framhäver det europeiska hindrar oss inte från att älska vårt hemland och att uppskatta allt det som byggts upp under hundra år.