Hoppa till innehåll
Media
Valtioneuvoston kanslia framsida

Detta kan vi inte lämna ogjort

Utgivningsdatum 17.9.2015 9.25
Kolumn

Vår usla ekonomi kan inte längre vara en överraskning för någon. Vår samhällsekonomi har krympt. Tillväxten förväntas även under de kommande åren vara ytterst anspråkslös, bland de lägsta i Europa. Vår konkurrenskraft på världsmarknaden har försämrats kraftigt, och i inget annat europeiskt land ökar arbetslösheten lika snabbt som i Finland. Utgifterna för vår offentliga sektor är permanent överdimensionerade i förhållande till inkomsterna. Finland behöver en kursändring. Vi måste kunna förnya oss på alla nivåer. Detta gäller oss alla.

Det finns alltid alternativ. Nu kan vi leda förändringen aktivt, själva skapa en ny uppgång. Det andra alternativet är att stagnera och låta andra leda oss – att vara en del av någon annans plan. Det är uppenbart att det första alternativet är bättre.

Det är inte länge sedan vi var snara att fördöma beslutsfattarna i Grekland för deras slappa skötsel av de offentliga finanserna. Vi ogillade blotta tanken på att tvingas betala för Irlands, Portugals eller andra olycksdrabbade länders problem. Det var en berättigad ståndpunkt, men nu måste vi själva se oss i spegeln. Vi måste se över hur vi sköter vår egen ekonomi.

Enligt grundlagen är det regeringens skyldighet att främja sysselsättningen och trygga basservicen. En stark offentlig ekonomi är medborgarnas bästa trygghet. Inkomsterna måste under årens lopp vara ungefär lika stora som utgifterna. En moderat skuldsättning är alldeles normalt, rentav rationellt. Men i dagsläget skuldsätter vi oss i en takt av nästan en miljon euro i timmen. Notan betalas av våra barn och barnbarn. Inga ansvarsfulla beslutsfattare agerar så här. Inte vi i alla fall.

Därför har regeringen nu skridit till åtgärder för att vända in ekonomin på en bana av tillväxt med hjälp av arbete. Förhandlingarna om ett samhällsfördrag strandade två gånger. Det främsta målet för förhandlingarna var att än en gång göra Finland till ett land som man kan investera i, som anställer nya arbetstagare och som med hjälp av en hållbar ekonomisk tillväxt kan trygga högklassiga offentliga tjänster för alla. Det var beklämmande att se att arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna inte kunde finna varandra i denna fråga.

Det väsentliga är fortfarande målet, dvs. att återställa Finlands konkurrenskraft. Regeringen är redo att ta emot arbetsmarknadsparternas förslag till alternativ till regeringens metoder. Förslaget ska vara alla parters, arbetstagarnas och arbetsgivarnas, gemensamma.

Till exempel det land som tidigare kallats Europas sjuke man, dvs. Tyskland, beskrivs numera ofta som ett ekonomiskt mönsterland och har bättre än vi lyckats nå överenskommelser mellan arbetstagarna och arbetsgivarna. Arbetstagarna går ofta sin arbetsgivare till mötes i svåra situationer och arbetsgivarna dryftar å sin sida aktivt hur arbetet även i fortsättningen ska kunna göras i hemlandet.

Samma anda måste vi även finna i Finland. Vi har funnit den tidigare. Efter krigen tog sig Finland ur fattigdomen genom arbete och flit. Landet byggdes upp igen, barnen skickades till skolan och hälsovården förbättrades med stora steg. Också depressionen på 1990-talet, som visserligen inte kan jämföras med krigen, tog vi oss snabbt ur.

Vi måste vara realister. Vi har många svåra år framför oss. Men Finland är fortfarande ett samhälle där många av de grundläggande beståndsdelarna är i utmärkt skick. Medborgarna är välutbildade, det politiska systemet är stabilt och rättssystemet vilar på fast grund. Vårt utgångsläge är fortfarande mycket stabilare än i största delen av den övriga världen.

Åtgärderna för att stärka konkurrenskraften är endast en del av helheten för att skapa en ny uppgång i Finlands ekonomi. Utöver dem behöver vi strukturella reformer, såsom en gallring bland kommunernas uppgifter, främjande av lokala avtal, en social- och hälsovårdsreform samt en reform av utkomstskyddet för arbetslösa. I annat fall fortsätter anpassningsåtgärderna och listorna med nedskärningar från år till år och drabbar framför allt människor som inte har den säkerhet som ett arbete innebär.

En ny dag kommer säkert. Men det är vi finländare som själva måste se till att så sker. Det finns alternativ, men detta kan vi inte lämna ogjort.

Juha Sipilä
Timo Soini
Alexander Stubb

Alexander Stubb Juha Sipilä Timo Soini