Finlands regeringsform 100 år

I juni 1919 godkände riksdagen Finlands republikanska regeringsform, som stadfästes av riksföreståndare Mannerheim den 17 juli 1919. Regeringsformen tillsammans med lantdagsordningen, vallagen och lagen om kommunalval, som hade stadfästs redan tidigare, utgör än i dag en viktig grund för demokratin i Finland. Dessa beslut har styrt byggandet av det finländska samhället och Finlands utveckling till en modern rättsstat. 

1919 är ett viktigt år för utvecklingen av vårt lands självständighet och för etablerandet av vår demokrati. Efter den ryska revolutionen, följderna av första världskriget och inbördeskriget lyckades Finland gå vidare och utveckla en stabil statsförvaltning på demokratisk grund.

Grunden för Finlands konstitution och förvaltning började byggas redan under den svenska och ryska tiden. De långa historiska traditionerna, den allmänna och lika rösträtten som infördes 1906, enkammarlantdagen som valdes 1907, det kommunala beslutsfattandet och utvecklandet av medborgarnas allmänna rättigheter låg som grund för regeringsformen 1919.

Kommunalvalet 1918 och riksdagsvalet våren 1919 hade redan byggt upp ett gemensamt beslutsfattande utifrån folkets vilja, och på sommaren 1919 fastställdes statsskicket. Beslutet stärkte Finlands ställning och förutsättningar att agera som en självständig stat i det internationella samfundet. 

Folket har makten

I regeringsformen 1919 tilldelades riksdagen – folkets företrädare – den högsta makten. Enligt regeringsformen tillkommer statsmakten folket, som företräds av riksdagen.

I och med att regeringsformen antogs avslutades också konflikten mellan monarkister och republikaner. Finland var en republik. I juli 1919 valde riksdagen K.J. Ståhlberg till republikens första president. Ståhlberg var en av regeringsformens upphovsmän.

I regeringsformen fastställdes också maktens tredelning, det vill säga uppdelningen av statsmakten i den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten. Lagstiftningsmakten utövas av riksdagen, den verkställande makten av republikens president och statsrådet och den dömande makten av ett oberoende rättsväsende. Principen om parlamentarism, det vill säga att statsrådet måste ha riksdagens förtroende, ingick i regeringsformen.

Den finska demokratins fundament

En betydande ändring som regeringsformen medförde var att medborgarnas grundläggande rättigheter tryggas i grundlagen. Till dessa hör bland annat yttrandefriheten, religionsfriheten och mötesfriheten. De grundläggande rättigheterna är närvarande i vår vardag och ingår i våra värderingar än idag. Deras betydelse har bara ökat under decenniernas lopp.

Regeringsformen 1919 var i kraft ända till år 2000 då en omfattande reform av de olika grundlagarna blev klar. Den nya grundlagen definierar ännu kraftfullare Finland som en republik och parlamentarisk demokrati. Genom grundlagsreformen 2012 förtydligades behörighetsförhållandena och riksdagens roll stärktes i utrikes- och säkerhetspolitiken. För att komplettera den representativa demokratin infördes också ett nytt sätt för medborgarna att påverka, det vill säga medborgarinitiativet.

Regeringsformen, som stiftades som en konstitution för Finland för hundra år sedan, firas med olika evenemang under sommaren och hösten 2019. År 1919 var ett viktigt år i uppbyggandet av det självständiga Finland och spåren av de beslut som fattades då påverkar och syns fortfarande idag i den finländska demokratin. 

Läs mera

Regeringsformen 1919 (på finska) 
Kampen om regeringsformen: Informationspaket om 1918—1919
Självständighet och demokrati 
Republikens presidents uppgifter  
Info om statsrådet 
Grundlagen 
Högsta domstolen – historia
Finland blir självständigt: utrikesförvaltningens uppkomst och inledande skede