Dagen för misslyckanden – Skammen borde behandlas också på arbetsplatserna

Misslyckanden och skam är fortfarande tabu i det finländska samhället, trots att ämnet diskuteras öppnare än tidigare. Understatssekreterare Timo Lankinen talade vid ett evenemang som statsrådets kansli arrangerade den 13 oktober i samband med dagen för misslyckanden. Lankinen ansåg att det på arbetsplatserna borde finnas ett forum för att behandla misslyckanden – inte så att någon skuldbeläggs, utan så att man lär sig av misstagen. Lankinen var en av talarna när företrädare inom business, samhälle och konst berättade om sina erfarenheter av framgångar och misslyckanden.

Evenemanget Herozerohero samlade experter och intresserade i Helsingfors stadsmuseum. Evenemanget var samtidigt en del av spetsprojektet Försöksfinland, genom vilket man strävar efter innovativa lösningar, bättre tjänster, egna initiativ och företagsamhet.

Jani Halme berättade om hur han i början av 2000-talet grundade företaget Riot Entertainment som sedan misslyckades med att nå toppen i spelvärlden, vilket ledde till en konkurs på 21 miljoner euro. Enligt Halme är den främsta känslan vid ett misslyckande skam. Det väsentliga är hur en organisation behandlar skammen.

– Det värsta är om de som misslyckas, de som samtidigt ofta är de bästa krafterna, lämnar huset. Att behandla skam är kärnan i ledarskapet. För att undvika känslan av att ha misslyckats är det viktigt att till exempel genomföra riskfyllda projekt i form av temporära arrangemang, föreslog Halme.

Lankinen efterlyste ”truppförbandsplatser för skammen” i arbetsgemenskapen

Timo Lankinen, understatssekreterare vid statsrådets kansli, hänvisade till ett japanskt ordspråk enligt vilket en spik som sticker upp ska slås ner. Lankinen tyckte att det beskriver den finländska mentaliteten, och också verksamheten inom den offentliga förvaltningen. Man vill ha enhetliga lösningar på allt, men enligt Lankinen borde vi komma bort från enkelspårigheten.

– Vi är inte tillräckligt mångkulturella inom statsförvaltningen. Vi skulle behöva väldigt olika tjänstemän i arbetsgemenskapen, konstaterade Lankinen.

Lankinen tyckte att de finländska tjänstemännen har möjlighet att uttrycka sig väldigt fritt. Han uppmuntrade till att använda denna frihet och ta initiativ. – Allt för ofta är vi rädda att våra initiativ ska avfärdas, sade Lankinen.

Lankinen sade att han understöder försökskultur i komplicerade frågor. Dessutom måste man ha mod att föra saker vidare. Lankinen instämde med Jani Halme och föreslog ”truppförbandsplatser för skammen”: på arbetsplatserna borde det skapas forum där man kan gå igenom misslyckandena för att lära sig av dem. Misslyckanden borde enligt Lankinen behandlas på ett positivt sätt så att man lär sig något nytt och undviker att skuldbelägga någon.

Medieföretagaren Riku Rantala skrotade hjältedyrkan. Han förde fram de eländiga sidorna av TV-serien Madventures, som filmats i olika delar av världen, och de kriser som faller på pionjärens lott. Rantala sade att han bröt ihop när han såg den första råversionen av programmet efter hundratals filmade timmar.

– Materialet var så dåligt att jag förlorade hoppet helt. Jag tänkte att jag inte ens vågar åka tillbaka till Finland, berättade Rantala. Hoppet återvände tack vare att Rantala fick stöd av en vän. Rantala betonade att i synnerhet företagare inte ska lämnas ensamma: alla lyckas tillsammans, men ensam är det lätt att misslyckas.

Enligt teaterregissören och sameaktivisten Pauliina Feodoroff är misslyckanden erfarenheter som gör att människor blir förlamade och förlorar funktionsförmågan. I en intervju i samband med evenemanget lyfte hon fram före detta statsministern Anneli Jäätteenmäki och Förenta staternas före detta president Bill Clintons praktikant Monica Lewinsky. – Deras fall är otroliga historier om hur man kan klara av att ta sig upp på fötter igen, sade Feodoroff.

Vid evenemanget talade också den 18-åriga abiturienten Ainu Kortelainen från gymnasiet Kallion ilmaisutaidon lukio. Enligt henne är ett misslyckande en gåva med hjälp av vilken man kan hitta saker som man annars inte skulle lägga märke till. – Det hjälper en att komma underfund med vad som verkligen är viktigt, konstaterade Kortelainen.